Insomnia

Lördagens nattvandring slutade som sagt i en besvikelse. I fredags skulle ett gäng ut och leta våldtäktsmän, men intresset verkade svalt så jag bestämde mig med ett fåtal timmar kvar att skjuta på det hela till lördagen då många ville delta (snackades om siffror på 15-20 personer). Vi blev 4. Nog om det...

Söndagen blev en sjuk dag. Jag vaknade vid 15.30 och var allmänt trött och seg hela dagen. Hösten är här för att stanna. På kvällen ringde bossen och frågade om jag kunde öppna på måndagen (läs idag), och det kunde jag ju. Att försöka somna igår kväll var inte det lättaste. Jag somnade vid 4 och skulle upp igen vid 6.30. Lyckat! Hela dagen har varit en lång kamp mot tröttheten. Ta det och kombinera det med en störig diskplockare på jobbet och en kock som slarvar så var dagen fulländad. Diskplockaren kan jag lätt ursäkta då hon är lite lätt efterbliven, men man tröttnar på att försöka förklara något i 2 timmar efter att hon har tagit rast i över en timme. Som att resonera med en hockeypuck ungefär...

Det svänger snabbt i alla fall. Jag har sonderat kognitionsvetarbranchens framtidsutsikter via kontakter med Volvo, Saab och ett par personalansvarige på konsultföretag i London, och det ser inte helt ljust ut. Samtidigt upptäckte jag att de nu plockat bort kravet på ett års arbetslivserfarenhet på programmet för personal- och arbetslivsfrågor. Några få timmar senare så såg jag av en ren slump att sista ansökningsdag för VT2007 är idag. Då var klockan 21.30. 22.10 skickade jag iväg en ansökan till programmet på Uppsala Universitet. Planerna var ju att jobba och läsa nybörjartyska (gör inte det!) på högskolan här i stan för att sedan flytta till Wien i en termin och fördjupa (läs grunda) kunskaperna inom det ädla språket. Nu får jag se vad som händer... inte precis första gången jag ändrar mig, även om jag inte ens vet om jag vill ändra mig.

Carpe diem! Haha.