Julterror

Jaha, så är det snart dags igen. Lugnet före stormen kommer snart infinna sig... trodde jag. Julens grundtanke är fin, med gemenskapen, kärleken, familjen, den vita snön, den gröna granen och allmänt myspys. Tyvärr finns det många saker at störa sig på också. Ett lysande exempel är den förbannade julmusiken. Jag hatar julmusik. Sliskiga sånger som ingen egentligen tycker är bra men som man ändå måste lyssna på hela tiden. Det går inte att komma ifrån. Går man på stan ekar White Christmas ut från högtalarna. Fula plasttomtar spelar jinglebells om man trycker på dess mage. I varje liten vrå där ett eluttag finns kan man ge sig fan på att det sitter en stereo inpluggad med Carolas julhits. Man skyndar sig hem och tar ur hörlurarna ur öronen och sjunker ner i soffan och försöker förtränga de sega rytmerna man hört så många gånger förr. man tror man är trygg. Då öppnar mamma dörren, hälsar glatt och visar sitt nyaste fynd. "Absolute Christmas 22", eller nåt. Hipp hipp! Terror även på hemmaplan. Nu har det visserligen inte gått så långt på hemmaplan än, men tro mig, det kommer. Jag har varit med förr.

Dessa julskivor spelas bara månaderna innan jul för att sedan begravas långt bort från vardagslivet där de hör hemma. En annan märklig sak är att mina musikhatare till föräldrar helt plötsligt drabbas av något vid ungefär samma tidpunkt varje år och då minsann ska stereon gå varm. Peter Jöback jublar och Christer Sjögren säljer platina. Nu har inte terrorn på hemmaplan börjat än, men jag fick en länk av min goda vän Huri som inspirerade till detta inlägg. Det har börjat, tidigare och tidigare för varje år.

http://shorl.com/distititragreja

Enjoy!