Carpe diem?

Ett ordspråk jag gillar är carpe diem (fånga dagen). Men dygnet består av så mycket mer än bara dagen, så jag lade till Carpe nox och fick Carpe diem, Carpe nox som ett personligt mål. Tyvärr insåg jag ikväll att jag är väldigt usel på att följa det. Jag lever inte för dagen, jag lever några månader framåt i tiden mentalt. Sitter jag på bussen tänker jag på destinationen. När jag är framme så tänker jag på nästa steg. När jag tar det steget tänker jag på hemfärden och så fortsätter det.

I somras slog jag ihjäl dagarna i väntan av att studierna skulle dra igång. Jag kom in på det jag sökte, men insåg snabbt att jag inte ville komma in på något jag hade sökt. Innan dess var jag ute och backpackade i knappt ett halvår. Inte ens då levde jag för dagen. När jag var på ett exotiskt resemål tänkte jag på nästa ställe. När jag klev iland där så tänkte jag på hur rummet skulle bli. När vi checkat in tänkte jag på stranden. Väl på stranden tänkte jag på öl. När jag sedan satt på puben tänkte jag på att gå tillbaka till rummet. Träffade man någon visste man att det inte är värt att lägga ner nåt krut på eftersom att man snart ändå skulle vidare. Det tog död på en hel del glädje.

Nu slår jag ihjäl dagarna på jobbet. Jag tappar öl, serverar mat, häller upp kaffe, torkar bord men i tankarna är jag på väg hem. Hem till vad? Hem till tankarna på morgondagen. Hem till tankarna på nästa steg i livet... att flytta bort och börja plugga. Det är trots allt några månader kvar, men all fokus ligger där. Jag lever för det och kastar samtidigt bort värdefull tid av mitt unga och friska liv. Varför? Vad gör man? Höstdepressionen närmar sig med stormsteg i takt med att tillvaron utanför mitt fönster blir mörkare och råare. Jag har haft samma beteende och tänkande i över 10 år nu, hur bryter man det? Allt tappar sin färg och blir mörkt, vilket ni säkert har märkt av inläggen i denna än så länge relativt färska blogg. Jag är inte så cynisk egentligen, men grubblar mycket. Jag är som en svart tröja med vita prickar på, några få ljusglimtar i samband med kortare resor som bryter mot den mörka bakgrunden.

Jag hatar hösten.