Ett inlägg om motion

Efter att ikväll ha konstaterat att jag är både en semi- hypokondriker och dessutom allmänt ganska sjuk i huvudet så har jag kortat ner detta inlägg.

I alla fall, jag körde till röda stugan idag, VSKs kansli, för att köpa en ny halsduk med breda gröna och vita ränder. Väl där får jag se en sinnessjukt glad Markstedt som skojar och far omkring och gav mig dessutom 10 kr rabatt. Kul, visst, men han var så glad att det nästan var lite kusligt.

Jag fortsatte min färd till biblioteket för att plocka upp den bok om snabbläsning jag reserverat i några dagar, men någon oansvarig jäkel har ännu inte lämnat tillbaka den och sätter därmed hela bibliotekssystemet på spel med sin bristande solidaritet. Bittert satte jag mig i bilen och åkte hem. Jag blev sugen på att träna och skulle precis till att ta en sväng förbi friskis, då tanken på lönnfeta, svettiga tanter i två nummer för små träningsdräkter i stretchmateriel fick mig på bättre tankar. Vad är egentligen tanken bakom dessa hemska skapelser? Vuxna människor som klämmer sig i cykelbyxor och stretchtröjor i alla möjliga och omöjliga färgkombinationer. Är det för att minska vindmotståndet på löpbandet? Är det för att det är moderiktigt och ganska sexigt? Knappast, jag har sett hetare falukorvar på ICA. Högst osmakligt.

Far kom hem och jag föreslog istället en runda i motionsspåren på rockis. Jag brukar plåga mig igenom 2,5an vid oregelbundna tillfällen i något högre tempo medan farsan lunkar på i sin stadiga men ack så sega takt, men han joggar istället mycket längre än jag. Vi kompromissade och följdes åt ett varv på 2,5an (2,5km) i hans tempo. Jag såg det som uppvärmning och kunde då öka lite efter 2,5 och springa ett varv till fast fortare då jag redan var inne i andra andningen medans han skulle vika av på 5an och springa ytterligare en halvmil. Sagt och gjort, efter att ha lunkat runt 2,5an så sa jag tack och hej till far, satte på In Flames på iRivern och drog iväg med älgkliv, kaxig som få. Det jag insåg efter den första kilometern var att 5km är en fucking jävla halvmil, dubbelt så långt som jag var van vid men i samma tempo. När jag väl kom fram hade jag andnöd och ville kräkas ungefär. Sjönk ner bakom en sten och dog för en stund och under tiden så skuttar det förbi ett och annat knattelag i fotboll på lätta steg. Jag hatar att springa...

Det blir förresten ingen resa till Hufvudstaden imorgon. Istället ska jag jobba i 12 timmar ungefär. Saken är den att det inte är i den vanliga lokalen julbordet hålls, utan i en lada på andra sidan gårdsplan. Ladan luktar bajs och är riktigt kall med jordgolv, så det blir en upplevelse, särskilt som det är ca 150 meter att gå mellan köket till lokalen och årets värsta storm utlovas. Kul kul...