Jag hatar när folk kissar i mitten av toalettstolen...

Idag har varit en enda lång bitter dag fylld av motgångar. Det hela började egentligen i förrgår då jag bestämde mig för att ställa om dygnet för att hinna med mer på dagarna. Jag gick och lade mig vid 22.30-22.45 ungefär och somnade relativt fort. Jag hade räknat med att vakna, glad och pigg, runt 8 och äta en god frukost, så där som folk gör på tv. Jag vaknade 11.45 och konstaterade att min väckarklocka inte ringt när jag vaknade som så många gånger förr. Denna överdos av sömn gjorde att jag inte ens var i närheten av att somna i hyfsad tid igår kväll även om jag försökte. Sist jag kollade på klockan var den strax innan 05.00. Jag skulle vara på stan vid 9.30 och jag ville gråta när jag vaknade.

Väl på stan skulle grupparbetet skrivas. Jag var värdelös. Jag fick nästan inget gjort trots att jag grävde mig igenom regeringens budgetproposition för 2007 och klippte och klistrade. Väl hemma igen på eftermiddagen satte jag mig på sängen och pillade av mig skorna. Tre timmar senare vaknade jag av att filosofen kissade i mitten av toalettstolen. Han gör alltid så. Det har på något sätt utvecklats till en liten sport för honom där han för första gången i sitt liv kan vinna. VM i attackurinering, ungefär. Jag hör varenda droppe... jag hör hur han spolar och hur han släpper spolhandtaget, trots betongväggarna. Det jag däremot inte hör är ljudet av händer som sedan tvättas. Det stör mig. Just i skrivande stund gör han det igen. Han kissar, högljutt. Alltid i mitten av toalettstolen, inte en tanke på att man med fördel kan sikta på den sluttande insidan av själva toalettstolen som har en gynnsam vinkel om man vill vara mer diskret. Jag börjar bli trött på honom, frågan är vem som flippar först.

Nu hade jag fått en del sömn i alla fall och började bli lite småhungrig. Varför inte slå på stort och fixa något lite mer avancerat, något som jag annars inte skulle prova? Efter en titt i kylskåpet stod det klart att det fick bli frysmat och torrfoder, som vanligt, men det är inte alltid helt fel. Pappas köttbullar kördes in i micron för tining samtidigt som jag värmde stekpannan för att steka potatiskroketter för första gången någonsin. Jag stod där och pillade i runt en kvart innan doften från micron skvallrade om att köttbullarna snart var klara. I stekpannan hände däremot ingenting. Jag hade råkat komma åt någon idiotisk barnspärr som sätter hela spisen ur funktion och fick vackert börja om på nytt. För att hinna ikapp köttbullarna var det högsta värme som gällde. Sås ville jag också ha, bearnaise var det jag hade. Såsen blev till en trögflytande klump pga. dålig timing, köttbullarna blev torra små söndermicrade saker och potatiskroketterna var bland de största fiaskona jag upplevt i mitt kök. De var mer än multikulturella kroketter, de var kolsvarta. Inte var de klara heller, de var fortfarande kalla och fuktigt mosiga på insidan. Nu mår jag bara dåligt...

Det dunkar i väggarna igen, och det är inte på grund av skön musik. Filosofen leker med Pingvinmannen, jag tror de spelar rollspel. De brukar hänga i filosofens rum, men vad de egentligen pysslar med vill jag inte veta. De skriker konstigt, märkliga läten på ett nästan djuriskt vis och de mumsar popcorn i sinnessjuka mängder och missbrukar Coca cola. Hela köket är fullt med tomma colaflaskor. Han säger att de brukar försvinna innan han hinner panta dem, då det enligt honom är populärt att panta. Jag har lovat att han kan få alla mina burkar och flaskor också och har på heder och samvete försäkrat att jag inte är ute efter hans pant, trots att de säkert har ett sammanlagt värde av 38kr. Hittills har jag donerat 2,5 papperskassar med burkar och flaskor. Vill se hans min när han märker att ungefär hälften inte ens ger någon pant. Små saker som förgyller en i övrigt rutten vardag...

Det finns dock andra som har det ännu tyngre. Den här är från buzz bazooka, jag har ingen aning om vilka det är som snackar, vart de kommer från eller så, men det är förbannat roligt.

http://warpdrive.se/47522