PVD- Gasque

Det var ett taggat gäng som samlades på Fyris enorma 7- mannaplan i måndags. Regnet duggade på oss när de sista matchtröjorna sprayades. Von Fussball visade sig vara ett gäng välvuxna äckliga ekonombrats och stämningen inför matchen var elektrisk. De var det bättre laget, men vi petade in en kasse i första på en kontring och resultatet verkade stå sig... tillsw det återstod 10 sekunder av matchen och de asen kvitterade efter en grötig situation. Det oavgjorda resultatet kändes helt sanslöst bittert och det var därför gårdagens match var så viktig. Dagen efter samlades större delen av laget på Upplands för att äta en bit mat och dricka ett par öl. Ett par öl blev till många öl, mest för vår keeper Viktor som blev dyngrak efter att ha sippat på en saltad öl med inslag av ketchup för mycket. Han sprang skrattandes hem med cykeln, trodde vi i alla fall tills vi kom på att han bodde där vi bor, vilket var åt helt andra hållet.

Igår var det dags för vårens stora gasque, något jag knappast sett fram emot direkt. Jag försökte till och med desperat sälja min plåt eftersom jag ville lira boll med boysen istället, men det gick inte. Välklädd och nykammad (inte riktigt, men det låter bra) traskade jag över till Micke strax innan 18.00 och möttes av en Elias iförd matchställ och bollen under armen. "Kom igen nu då! Fotboll, nu köööör vi!" hördes från korridoren och det var fucking jäkla bittert att behöva ta på sig finskorna istället för mina trogna Umbro. Kvällen blev en succé i vilket fall, men med en hel del känslor av olika slag. Maten var kass, underhållningen värdsklass, bandet trist, dansen efteråt lite för kul, och den otrevliga aspackade bruden utanför irriterande. Lokomotiv Västerås föll igår efter ett skitmål, och vi hade ändå vässat laget med lite kvalitetspelare. Jag blev faktiskt grinig. Jag vet inte vad det är med vårt lag, men jag var nervös hela dagen innan matchen som jag inte ens skulle spela och det väcker känslor. Det är ett härligt gäng...

Det var först på föreläsningen idag det slog mig att jag buggade (!) en hel del under gårdagen, men med vilka och varför är mer oklart. Jag kan inte bugga, men det var förbannat skoj, nästan lite för kul. Jag vill inte ens veta vad mer som hände på dansgolvet, men jag skyller allt på en pava champagne. Jag fick såna underbara valborgsvibbar när jag stod i baren och fick syn på en flaska skumpa med vit etikett. Ölen byttes ut mot en sådan, men sen kom jag på att jag ju inte kunde spruta den och samtidigt hålla näsbenet intakt, så jag fick dricka skiten istället. Kvällen avslutades med lite mer tjafs med den osympatiska tjejen som jag inte ens vet vem det är och sen gick jag hem. Det lär dyka upp lite bilder i dagarna som troligtvis inte är allt för smickrande, men det är väl smällar man får ta. Det var mycket spontantema på bilderna. Jag minns att jag och Jonatan körde en K1- planch med garden högt, supermanposen kom också fram har jag för mig och en Uncle Sam- inspirerad pekfingerbild, men jag vet inte vem som tagit bilderna. Läskigt...

Första numret av Dynamiquen ska till att sättas ihop och det kommer att bli ett bra nummer, det är jag övertygad om. Det finns till och med ett etiskt inslag i redaktionen, trots att jag leder den. Jag ville ha en slogan med på förstasidan, "Dynamiquen, -din knölpåk på säljakten", men Karin lade in en fet veto på denså den får sparas tills nästa nummer. I morgon är det oväntat god uppslutning inför matchen. Det är ett nytt gäng brats vi möter, Uppsala Ekonomerna (ja, särskrivet och allt...) och vi mönstrar vår klart svagaste uppställning någonsin. Idel sopor med bara en legoknekt. Vinner vi blir det fest hela natten på Värmlands, förlorar vi (vilket vi med 95% sannolikhet kommer att göra) kommer jag nog vara riktigt kinkig. Att jag är en så usel förlorare visste jag inte. Jag brukar oftast vinna, och att jag är en usel vinare visste jag redan innan. Nu kör vi!