Sunshine

Livet som student är hårt ibland, men oftast inte. Igår knallade jag och Peder till Studenternas och lade oss och slappade i solen på höjdhoppsmattan. Kvällen avrundades med pizza och hockey innan jag somnade framför en fotbollsmatch. Modo blev klart ovärdiga mästare då de är sveriges kanske tredje bästa lag, men så länge inte LHC vann så är jag helt klart nöjd. Idag var det också soligt, men helt dagen började annorlunda. 9.30 ringde min aggressiva ringklocka. Jag tänkte först att det måste vara något fel, ingen är vaken så här tidigt och hoppades på att personen skulle gå iväg. Då ringde det igen och jag drog slutsatsen att det var morsan som hade valt helt fel tillfälle att våldgästa. Det råder undantagstillstånd i mitt rum nu och mamma var den sista jag ville träffa med mina blodsprängda ögon. Det var istället en dumflinande Peder som svängt förbi på sin morgonpromendad. Jag har ofta svårt för folk som tar morgonpromenader, särskilt när de har en direkt inverkan på min sömn.

En stund senare kom Elias också förbi och föreslog en glass. Vi satte oss i vackra och soliga Kantorn och kikade lite på bleka kroppar och snackade fotboll. Det är märkligt att man inte hör mer om en sak i media som inträffar ungefär samma tid varje år. Tusentals sjökossor och knubbsälar kravlar upp på land, tar av sig sina t-shirts och blottar sin vita kroppshydda. Det behöver inte ens vara varmt ute, kläderna bara flyger. Ge dem en liten glimt av solen, ja, det verkar ibland räcka med en bild på en sol och vips så lägger sig i bästa gräsfläck och bländar omvärlden. Som tur är så är sjökossorna i minoritet just i Uppsala. Delfinerna är desto fler. :-)

Tack kära skattebetalare förresten för att Du subventionerade dagens ölprovning i parken med 0,0037 öre utslaget på 9 miljoner människor. Fyra starköl i gassande sol med en glass och en bit gröt i magen slog hårt och det var inte bara "vårlökarna" som kändes svajiga i vinden. Tidningen Dynamiquen provade Uppsalas och Slottskällands ölutbud, klart trevligt!

Det här inlägget blev precis så trist som jag först hade räknat med, men det är bra. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen heter det, och just nu händer det inte så mycket spännande annat än sporadiska fotbollsövningar då och då. Det är helt enkelt en väldigt hög lägstanivå och jag trivs väldigt bra med det mesta, det avspeglar sig här med. Skål!

En sak till bara, tror egentligen inte hjältarna nedan behöver någon närmare presentation om ni läst här tidigare. Musik när den är riktigt dålig helt enkelt.