Hemtenta

Köp inte en Ukulele! Min terapiverksamhet börjar göra mitt liv till en mörk liten boll fylld av hat och ångest. Det som verkade vara ett lätt och trevligt litet instrument visade sig vara fyllt med demoner som kryper ut när man plinkar på strängarna. Jag kan fortfarande inte stämma den, och hur jag än gör, vart jag än trycker eller plinkar så låter det alltid falskt. Jag följer varje steg i min lilla internetkurs över youtube där en lönnfet Aussie redan i lektion 3 visar upp min Ukulele och säger att den här är skit, sämst på marknaden, men jag utvecklas inte. Att byta ackord är ett jäkla äventyr med tanke på att det är ca 2 cm mellan varje band på den och mina fingrar känns som frukostkorvar. Fan!

I förrgår kväll fick jag reda på att morsan och min farbror skulle komma och hälsa på. Jag kan ju inte låta dem se hur jag lever egentligen, så jag ställde klockan i god tid. 10.30 ringde mobilen igår. Mamma säger hej, nu är vi strax utanför Uppsala. Vi kommer om lite tidigt, ses snart! En yrvaken Per lade på luren och hetsstädade så gott det gick. Jag hann precis klart, men mötte dem i dörren på väg till sopstationen iförd endast ett par shorts och en vinterjacka. Det blev en väldigt trevlig shoppingrunda och en bit mat på Harry´s. Frysen fylldes dessutom med god mat, färdiglagad och klar att värma.

På kvällen skulle vi fira St Patrick's day på Norrlands, trots att St Patrick's är idag. Det spelar ingen roll, vi var där i alla fall och det var halva stan också. Ibland gör jag korkade saker som jag inte vet varför. Jag vaknade imorse och den första tanken förutom de sedvanliga besvärjelserna över alarmklockan var varför jag kluttade senap på någons hand igår, och vems hand det var. What the hell? Jag var inte ens berusad när illdådet utfördes, bara en random idiotisk grej. Störande, hoppas nån nitar mig nån gång. Det var ganska trevligt i alla fall, och jag och Micke rörde oss vidare mot Värmlands. Alla har fördomar mot Värmlands, "ööh, köttmarknad" och liknande hörs ganska ofta, men när man hör folk som aldrig ens varit där döma ut stället är det inte konstigt att ryktet kvarstår. Vi har skitkul på Värmlands... alltid. Det är ett av få ställen man kan gå in och bara ösa och vara glad en hel kväll. När vi gick till kön sa vi till varandra att ikväll är vi glada, vi ska ha skitkul. Redan i kön träffade vi några tyskar på Köln och jag försökte återge en kul låt jag hittat om Ein student aus Uppsalalala. Lätt efterblivet, men kvällen skulle fortsätta i samma anda. Köttmarknad i all ära, men man BEHÖVER inte delta.

Religiösa rörelser verkar starka i Uppsala. Knutby ligger tydligen här i knutarna, jag trodde det var något småländskt påfund, sen finns Livets ord och ett helt koppel med frikyrkor. Jag träffade en ängel igår från Örebro (!), men hon flög iväg. Glad över att ha fått tecken uppifrån men samtidigt lite ledsen över att inte få behålla ängeln här nere hos mig på jorden gick vi till Jalla och käkade kebab. Varför gör man så? Det är knappast bara jag, annars skulle inte de ställena gå runt. Man är inte hungrig, knappt ens sugen på något, ändå är ett stopp på något sunkigt hak med skitmat givet efter varje jäkla krogrunda. 60 spänn och för det får man tugga på något man försöker intala sig själv att man behöver och vill ha. Blåsning...

Väl hemma sjönk jag ner i soffan och sippade på ett glas c- vitaminbrus och snackade med Anthony. Anthony ska flytta härifrån, kanske redan på måndag. Jag sörjer redan nu. Anthony är ingen stämningshöjare precis, men vi är bara 4 i korridoren och han är en av de två normala här. Han är korridorens hustomte som spontanmoppar och tar bort hårtussar i duschen bara för att. Igår svek han mig två gånger. Först när han skulle flytta och lämna mig i det här dårhuset, sen när filosofen kom och lade sig i diskussionen så passade den lilla råttan på att snabbt kila iväg till sitt rum. Kvar satt, eller halvlåg, jag och såg mig själv dras in i en lång och jättetråkig diskussion om det finns något som är subjektivt respektive objektivt. Jag hatar filosofiska diskussioner efter 3.30 på kvällen, särskilt om jag har druckit och det är en smålänning som snackar. Jag fick vänligt men bestämt förklara att jag inte förstod vad han sa och att jag ville sova.

Vi har fått ut vår hemtenta nu i alla fall, och det känns obehagligt. Det är hårt när man får ägna mer tid åt att brottas med formuleringarna av frågorna än själva svaret. Vår lärare är en av Sveriges sämsta pedagoger, så nog med bloggande. Jag ligger redan en dag efter i min tidsplan, så bra gick ju det... Betydligt roligare är att Lokomotiv Västerås bildades i förrgår och vi har redan fullt lag. Uppsalas studentserie, buga er för mästarna!

En favorit i repris, nu även med avancerad discodans!