I- landsproblem

Vårt samhälle är ett av mest välfungerande och bästa man kan vistas i. Trots det är det sällan man möter någon som är helt nöjd med tillvaron. Det kan vara allt från att batterierna till fjärrkontrollen är slut och närmaste bensinmack ligger hela 150 meter bort, en bankomat som har slut på 100- lappar så man istället får ta ut en femhundring eller att det bara finns usla toarullar med ett lager papper på de offentliga toaletterna. Något måste vi alltid hitta att klaga på, allt kan bara inte vara helt ok.

Jag lider för tillfället av några typiska I- landsproblem som gör min tillvaro något bitter. Uppsala verkar inte ha fattat fördelen med bankomater. Mycket få nationer tar kort, vilket innebär att man måste ha tillgång till kontanter. I centrala Uppsala finns det ungefär en bankomat per kvadratmil. De flesta nationerna ligger på södra sidan av floden men den enda bankomaten på den sidan ligger åt helvete otaktiskt placerat. De andra (typ tre) bankomaterna ligger mot stan, och inte en enda ligger längs gågatan Dragarbrunn. Detta innebär att om man ska ta sig från en nation till en annan, från bussen till en nation eller liknande och måste fylla på kontantreserven krävs en jäkla omväg för ett enda litet depåstopp. Det är vinter nu och det är just nu -11 grader i Uppsala. Det är inte precis så att man jublar över den promenaden...

Kallt är det som sagt, och när man kommer ut från krogen är det ännu kallare. Igår kväll var det -15 grader och den sista bussen hade givetvis redan gått, så man blir tvungen att först leta rätt på en taxi i kylan, sen ta den hem. I- landsproblem att behöva gå till taxin? Japp, men nog fan är det surt! Det var ett riktigt fylleslag igår, alla utom jag var aspackade ungefär. Micke fyllde 21 och han och Frenchy tog täten. Frenchy kom hem på något sätt, han var redlös. Micke bjöds på en 6a "jäger" (Gammeldansk, muaha!), en 6a Mintu, en 4a riktig jäger och sedan fick det vara nog. Allt detta i snabb takt. Den sista 6an "Mintu" (ren Gin, bwahaha) tog istället Elias glatt hand om då Micke var ur stridbart skick. Han såg lagom nöjd ut av ansiktsuttrycket efteråt att döma.

Dagen idag har handlat om studier. Jag vaknade pigg och glad strax efter 11 och cyklade ner till stan för att möta upp styrelseordföranden i Dynamicus (personalvetarnas förening) på Café 018. Jag ska bli redaktör för deras tidning Dynamiquen efter den 1/3 och vi snackade lite om det och lite annat. Jag tog Peders cykel ner på stan. Han lämnade den igår eftersom vi andra ville åka buss och jag lovade att cykla in den. Sadeln var givetvis för hög och styret för lågt så jag fick sitta något obekvämt, vilket också kan klassas som I- landsproblem.

Imorgon åker jag till Thailand, och hela resan är genomsyrad av I- landsproblem. Först var jag tvungen att tvätta igår och torktumlaren var något långsam och högljudd för min smak. Micke fyllde ju år så jag hann inte laga mat utan fick beställa en pizza men fick en med köttfärs istället för tonfisk som jag trodde jag hade beställt. Riktigt irriterande, tillika ett I- landsproblem. Eftersom jag kommer vara frånvarande vid seminariumet fick jag istället skriva ett paper om det hela på 2-3 sidor. Det baserades på boken Att tänka sociologiskt av Bauman och Ivar LO- Johanssons novell Kyss handen trälinna! När Baumans bok damp ner i brevinkastet sken jag upp. Jämfört med Giddens var den liten, lätt och påminde en hel del om en vanlig skönlitterär pocketbok. Trots att omslaget såg ut som något hämtat från ett mentalsjukhus från 70- talet med sin simpla design kunde det ha varit mycket värre.

Jag åkte på en fet blåsning. Boken är verkligen utstuderat skittrist. Man läser en sida, ställer sig frågan Vad läste jag precis? och svaret var detsamma varje gång... inte en jäkla aning. Texten har storlek 4 ungefär och det GÅR bara inte att läsa skiten. Två kapitel skulle gruppen läsa, och sedan resten av boken skulle man läsa för egen skull. Ett kapitel i Baumans bok tar ungefär fem timmar att läsa förutsatt att man inte somnar. Jag ska skicka anthrax till gubbjäveln, han har trots allt gett mig ännu ett I- landsproblem med en trist kursbok i vår universitetsutbildning som vi dessutom får betalt för att läsa.

En lång flygning är fylld av I- landsproblem. Maten är inte den bästa och att skära något blir ett äventyr då man inte får sträcka ut armbågarna från kroppen. Trött blir man också av tidsomställningen och ont i skinkorna efter att ha suttit i allt för många timmar. Man måste dessutom lyssna på säkerhetsinformationen även fast man hört den hundra gånger förut. Det kan också dröja lite innan någon kommer och tar bort brickan för en. Filmen som visas brukar vara någon usel kvasikulturell pissrulle och får man ingen egen liten skärm med filmer och spel på är det nästan så att kravaller kan utbryta. När man blir kissnödig måste man först brotta sig fram ur sätet och genom den trånga gången när tillfälle väl ges då den brukar blockeras av matvagnar, för att inte tala om att man alltid trasslar in sig i sladden till de gratis hörlurar man får för att kunna se på film. Toaletterna brukar också vara väldigt små.

Väl i Thailand är det en ny rad obehagligheter som säkert kommer att drabba mig. ACn kan vara lite för varm eller kall. Man kan få sand mellan tårna på stranden vilket gör att duschen blir skitig. Vattnet kan vara lite salt så att det svider och sand fastnar när man torkar i den strålande solen och ölen och paraplydrinkarna blir snabbt varma på stranden. Tänk vilket liv man lever ändå... bara elände. ;-)

Nu ser jag dessutom att typsnittet och storleken på texten varierar lite i inlägget av någon anledning, och den vill inte lyda när jag försöker ändra. Händer sånt folk i Zimbabwe också?