Ett liv på tröskeln

fredag, januari 19, 2007

Kantorn

Jaha, så var man här till slut. Nu är allt officiellt, jag är skriven i och min hemförsäkring gäller i Uppsala. Mitt rum är litet, 18 kvadrat men det känns som fyra. Min korridor är torr utan att gå in på detaljer, men jag är glad ändå. Uppsala är en förjävlig stad att hitta i. jag skulle åka hit själv en kväll från Täby och pappas instruktioner var enkla: följ E4an, det finns miljoner rödljus så sväng när du ser Scandic. Jag släppte av syrran på Fridhemsplan och körde norrut mot E4an och fortsatte den vägen. Jag passerade skylt efter skylt, allt verkade frid och fröjd men inga rödljus i sikte. Efter att stadsljusen åter börjat försvinna blev jag mer tveksam. Jag ringde pappa och han sa att jag inte skulle tänka så mycket, kör bara.

20 minuter senare sket jag i hans instruktioner för jag var på väg mot Gävle. Jag svängde av E4an och trasslade mig omkring ute på landsbygden. jag hade kört ca 2 mil för långt visade det sig, så jag körde tillbaka en bit, chansade på 55an mot Strängnäs och körde vidare. Det såg allt mer lovande ut i alla fall och jag frågade en tjej längs vägen som åtminstone trodde att jag var på rätt väg. Vägen visade sig vara avstängd och jag snurrade runt ett tag innan jag till slut befann mig på en parkeringsplats till något värmekraftverk. Elias lovade att möta mig vid sjukhuset om jag hittade dit, vilket jag inte gjorde så efter 45 minuters irrande möttes vi utanför universitetshuset. Fiasko! Det visade sig att de dragit om E4an för ett par månader sen, så det var inte mitt fel, vilket också pappa konstaterade efter att ha kört fel.

Nu är det mesta på plats i alla fall... eller egentligen så är ingenting på sin plats, men allt finns här i alla fall, på fel plats. Hela dagen idag har jag bråkat med en router som jag ville koppla in. Jag har provat det mesta, hot om trubbigt våld, cola i tangentbordet och annat men den vill bara inte. Jag försökte muta den med en femhundring i CD- inkastet men den surrade bara belåtet och jag fick använda ytterligare våld för att ta tillbaka det som var mitt. Vad finns kvar? Böna och bedja har jag gjort, så nu behövs en exorsist. Filosofen här i korridoren ska visst vara en stjärna, men han skakade bara uppgivet på huvudet. Hans praxis är att aldrig fråga om hjälp, utan man ska lära sig själv. Otyg!

Jag lyckades också göra bort mig idag. Det var nåt välkomstjippo för reccar på universitetet, och tro det eller ej, jag hittade dit i tid. Väl där möttes jag av två rader med folk som ville dela ut propagandapapper till mig, bland annat en gudabenådad amerikansk tjej. Rutinerad som man är från mina reklamdagar i Auckland tackade jag nej till det mesta, men jag kunde inte låta bli att lägga märke till att nästan alla lappar hade något kristet budskap. Själva välkomstgrejen började inte förrens en timme senare fick jag reda på, och jag vägrade bli trakasserad av detta lismande pack i en hel timme så jag drog. De försökte muta mig med godis, men det var inte ens gott så de kan dra. Jag ägnade eftermiddagen till att utforska Uppsala och jag passade på att skriva in mig i Värmlands nation, så nu jävlar! Väl hemma igen så berättar jag om min besvikelse för en i korridoren och sa något i stil med "en massa flinande frireligiösa nötter". Han flinade lite och vi småpratade en stund. Då ser jag att han har en bild på Jesus på sin byrå... det är väl inte så vanligt, men det kan man väl ha. På nattduksbordet låg en bok med snirkliga bokstäver och i bokhyllan fanns en hel rad välutsmyckade böcker. Killen är från Småland och jag kände mig som en kamel i en tekopp. Förbannat klumpigt, och om de inte redan hatar mig här i min kliniska korridor för min växande hög med mindre diskade saker så lär de hata mig nu.

Uppsala är en fantastiskt vacker stad. Jag stannade ett antal gånger och bara tittade. Jag passerade något som hette Samhällsvetenskapliga institutionen och bestämde mig för att kika in. Det var som en gammal gård och man kunde tro att någon bodde där, men jag gick in. Det visade sig mycket riktigt att någon bodde där, en gubbe som jag pratade med på andra våningen som hänvisade mig till en tegelbyggnad 30 meter längre ner på gatan. Spännande och lite småkul, särskilt eftersom gubben visade sig vara Elias professor.

Efter ett par timmar började jag hitta lite hit och var och jag har redan hittat ett par guldklimpar ur shoppingsynpunkt. De har Stuk! Min favoritbutik i Sthlm finns numer även här och tjejen vid symaskinen var väldigt charmig och rätt söt och hon sydde dit en knapp på min rock helt gratis. Jag blev kär. :-) Att hitta hem igen var lite klurigare, men det gick vägen. Resten av kvällen ägnades åt matlagning, något som jag är helt talanglös i. Är det någon söt tjej med kulinariska kunskaper som läser detta, hör av dig! Min meny idag bestod av:

Frukost:
Havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk och knäckebröd med ost.

Lunch:
Fiskpinnar med Quinoa och remouladsås.

Middag:
Krögarpytt

Kväll:
Chips och öl.

Jag kom nyss hem från Micke som bor på 10an, en av Elias kompisar. Vi såg på Rocky 6 som var lite av en besvikelse, drack pilsner och var allmänt grabbiga. Imorgon börjar själva skolan och det ska bli skitkul att få träffa klassen. Vi ska ses i Engelska trädgården, vart nu det ligger.

...måste avsluta med lite mer propaganda:

http://www.youtube.com/watch?v=rTr2qxjRkzc

2 Comments:

  • Men hej, det där låter iallafall som en perfekt början.. har läst en massa väldigt läskiga historier om Uppsala och bostadssökande på sistone.

    Nu hoppas jag nästan att jag INTE kommer in i Uppsala. =/ Får väl bo i en pappkartong bredvid universitet.

    By Anonymous Nilla, at 8:15 em  

  • vad jag letade efter, tack

    By Anonymous Anonym, at 7:33 fm  

Skicka en kommentar

<< Home