Juletider

Julen närmar sig med stormsteg, och det är med kluvna känslor. Jag är ingen stor supporter av julen, men det ska bli kul att träffa "småkusinerna" igen, även fast 2 av tre av dem nu är längre än mig och den äldsta är fjälljägare. Det är tre vilda småkusiner från Norrlands urskogar. Den mellersta av dem är vildast. Han var ute och åkte längdskidor med några vänner från friluftsgymnasiet för några veckor sedan. De åkte förbi en hoppbacke för backhoppning, och han tänkte "varför inte prova att göra en backflip här? Det kan ju gå...". Sagt och gjort, han hoppade, försökte volta, misslyckades dock och krossade en armbåge. Jag borde vara van. Den minsta har suttit i rullstol ett halvår redan efter att ha landat fel och krossat hälen. Jag slutar dock aldrig att förvånas... hur tänker man? Längdskidor är inte precis det mest stabila man kan stå på då de saknar stålkanter, de är väldigt smala och man sitter bara fast i dem med en liten stålpinne vid tån. Dessutom i en backhoppningsbacke?! Dessutom en bakåtvolt? Hur i h*lvete kan man någonsin få den ekvationen att bli lika med en bra idé och trevlig sysselsättning en söndagseftermiddag?

Julkorten dimper ner ett efter ett i brevlådan, och inte för att förringa min tacksamhet för dem jag får (Tack!), men jag fattar inte poängen med det hela. Det är alltid, oavsett en bild på...
a) En tomte
b) En julbock
c) En snögubbe
d) En röd stuga med snö på
e) En julgran i en röd stuga med snö på
f) En kombination av de ovanstående
...sedan finns den förtryckta texten "God Jul och Gott nytt år önskar" och sedan ett namn. Man tar upp kortet, tittar knappt på motivet då man redan vet vad som är på och tänker "jaha, trevligt" och lägger det sedan i posthögen bland allt annat man sannolikt aldrig kommer titta på igen. Tanken är god, men varför inte bara plocka upp telefonen, slå en signal och säga "Hej Per, jag ville bara ringa för att önska dig en God jul!". Mer personligt, inget förtryckt och ingen regnskog behöver gå till spillo.

Igår satt jag i bilen på väg till Nyqvarn för mitt sista julbord för i år. Jag kör på huvudleden utanför ICA Maxi då en tomte får för sig att det är ett perfekt tillfälle att svänga ut från parkeringen på ett tiotal meter framför mig. Jag kör i 70, varken sikten eller väglaget är det bästa och bromsen, tutan och långfingret fick jobba. Gubben kommer sen inte in i sin fil utan blir stående en stund mitt i min vägbana. Tanken när jag susade förbi precis bakom honom, skrikandes svordomar för mig själv var egentligen inte "skitgubbe, vad pysslar du med?" utan snarare "tänk om jag krockat även denna bil, två bilar på lika många dagar". Det var en lättad Per som sedan svängde ut på E18 mot Sthlm med en Big Mac vid min sida... Jag vet inte vad det är med trafiken vid jul. Alla, inklusive mig själv, verkar bli sämre bilförare på något vis. Om det är stressen, det ökade trycket i trafiken, väglaget eller sikten lämnar jag osagt. Nåt är fel. Jag har legat 5km under hastighetsgränsen konstant idag och marginalerna har varit goda. Jag vägrar att dö än på ett tag bara för att någon pajas ska hinna med och köpa Våra älskade Julhits 4 på rea.

Idag kom droppen som fick bägaren att rinna över på mitt nyaste jobb. Jag fick besked om hur mycket jag skulle få i lön, skrev under pappret utan att tjafsa, räckte över det till bossen och sa samtidigt att jag inte vill hålla på med det här längre då det är urtrist. Hade fler tider inbokade, men strök dem och gick hem vid 16.00, ganska nöjd med mig själv. Jag hade under dagen fiskat folk till en eventuell hockeymatch imorgon på Rocklunda, men det hade i så fall krockat med jobbet. I och med att många nappade så var valet enkelt. Dags att roa sig lite, och jäklar vad kul det ska bli! Jag ska gå upp innan lunch imorgon och börja ladda, tejpa klubban, slipa skridskorna och äta gröt så jag kan vara sylvass framför kassen imorgon. Här ska spelas hockey!

På tal om hockey förresten, jag läste att Pittsburgh Penguins ville flytta laget till en annan stad då ett Kasino i staden stoppades från att byggas. Saken är den att Kasinot lovat Pens att bygga en ny arena åt dem om de fick slå upp portarna i Pennsylvania, men de fick nej. NHL är ett skämt. DIF får inte heller någon riktig arena och får istället spela i en övergödd golfboll inför tomma läktare och ekonomin är inte den bästa, men vad ska man göra? Om Dingtuna nu skulle locka med en hall, skulle DIF då se Dingtuna IF som det givna valet för framtiden? Helt sjukt...

Dagens obehagliga länk är denna:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,960124,00.html

Jag och Sebbe gjorde samma hopp, från samma höjd på samma ställe för ungefär ett år sedan. Tänk hur det kan gå. :-)

Dagens hjälte:
Emil Kåberg
-En ständig inspirationskälla och gjorde ett fantastiskt jobb när Färjestad ikväll säkrade den första trepoängaren i Cloetta Center någonsin. Hatten av!