Ett liv på tröskeln

onsdag, december 06, 2006

Nyqvarn

Så var första kvällen avklarad. Mina arbetskamrater verkar reko, de flesta är hockeyintresserade men tyvärr brynäsare. Givetvis tappade Färjestad ett kanonläge till att knipa serieledningen mot äckliga Hv71 hemma igår, men man föll platt med 2-5 så lite pikar fick man ta. Det var en ganska söt tjej där som jobbar i köket. Hon klagade på att hon var så hungrig fast maten var ute hos gästerna så jag gick och plockade ihop en köttallrik åt henne från julbordet och dekorerade till och med med någon sorts växt på sidan. Det är helt otroligt hur mycket en liten grön bit höjer helhetsintrycket. Varsågod sa jag och hon fick ett konstigt ansiktsuttryck, sa ett snabbt tack och nästan rusade iväg. Jag stod där som ett frågetecken och drack en kaffe istället med en servitris. Hon kom in i köket igen, tittade på mig, plockade upp en prinskorv som hon lååångsamt tuggade i sig. Jag tyckte det var märkligt, för sådär brukar inte jag reagera när jag är vrålhungrig. Jag gick upp igen för att hämta något åt mig själv och när jag går ut så hör jag något om "vegetarian"...hurra! Strålande första intryck Per, jag ger henne en tallrik full av döda djur och slaktprodukter när hon är van vid att käka blommor.

Kvällen flöt på ganska lugnt. Vi hade laddat kylarna och frysen med snaps, öl, vin och ställde in oss på en sen tillställning. När jag gick runt och tog dryckbeställningar och rekommenderade diverse ölsorter så blåste motvinden starkt. Inte en jäkla öl på hela första bordet! När sedan bord två och tre inte heller ville ha något starkare än julmust så blev det hela ännu mer märkligt. Sedan så ber någon mig sänka musiken vilket jag med glädje gjorde. Ni som följt denna blogg vet sedan tidigare precis vad jag tycker om julmusik. Det ska bli allsång, men det är inte precis någon snapsvisa. Det låter inövat och de sjunger i flera stämmor. När jag tror att "SKÅL!" äntligen ska komma så utbrister folket istället "Amen". What the hell? Det var tydligen en religiös friskola på besök och jag fick sluta redan vid 22.30 efter att ha serverat loka gul och julmust hela kvällen.

Jag vet inte vad det är med religiösa människor. De har en tendens att alltid vara suspekt trevliga. Jag vet inte om det är så man måste vara i grunden för att bli religiös eller om man blir så när man väl blir religiös. Är vissa mer lämpade för religion än andra, och i så fall varför? Det var ett mycket trevligt sällskap, och när man gled fram där bland ljusen i sin vita skjorta kände man sig lite som en ängel bland alla saliga. Det var bara det att så fort någon pratade med mig så visste jag inte om de försökte testa vad för typ av person man var innerst inne, eller om de verkligen bara ville ha en julmust och inte min själ på köpet.

Sällskapet bytte också presenter med varandra. Snacka om feta flashbacks till mellanstadiet. Det verkar inte vara några saftiga löner lärare har idag om man kikar på vad som gavs bort. En lycklig fick två ketchupflaskor (!), en annan 6 stycken julgranskulor och en tredje fick några kakor. De var dock trevliga, särskilt en äldre herre med en israelisk flagga på kavajen som först skrämde mig lite. Han var så där överdrivet dreglande trevlig och kom och berömde mig och önskade mig lycka till i fortsättningen och när jag stod och drack ljummen julmust hörde jag hur han prisade mig för min chef för dagen. Han skulle bara veta vad som rör sig bakom de tindrande ögonen... En annan person skrämde mig också under kvällen, även detta en äldre herre som vände sig om när jag gick förbi och sa "Har inte vi träffats förr någonstans?". Damn, tänkte jag. Raggar han på mig eller vad är det här? Jag sa att jag vanligtvis jobbade på Frösåker, men det var inte därifrån. Mälarenergi? Ja, det stämde. Han kände igen mig och sa att jag säkert sett honom också för han brukade gå förbi. Jag skrattade lite nervöst och klämde fram ett svagt "hehe, jaaa kanske nu när du säger det så...". Problemet är bara att han är en av ca 500 andra som går förbi där varje dag som jag inte heller känner igen.

Men men, första kvällen gick bra till slut, även fast det inte fanns så mycket att göra annat än att skina upp stället med min blotta närvaro, och det gör jag så gärna. ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=s2K2ylUcuu0&NR

Ytterligare ett underbart litet filmklipp som handlar om snö.