Bakis & skakis

Mitt gymkort till Friskis & svettis gick ut igår. Jag köpte ett tre månaders och har faktiskt utnyttjat det klart bättre än vad jag trodde (jag känner mig själv). Tyvärr syns det inte, men det är med stor sorg jag konstaterar att jag nu står inför valet att pynta 400kr för ytterligare en futtig månad eller lägga ned verksamheten. Jag gillar friskis, så länge man går dit innan klockan 16.00 då hela Västerås ska dit. Man vill ha sin lilla hörna och kunna slappa på de mjuka dynorna utan att någon spännis kommer och stör. Dagens blogg ska dock mer handla om bakis & skakis än friskis & svettis.

Det blev en blöt kväll på kåren igår. Min hjälte Måns nappade på locktonerna strax efter klockan 10 och en timme senare knallade vi hand i hand över bron vid svartån (nåja). Väl där träffade vi snart Jonas iförd knäbyxor och piratmundering och han var lite ledsen. Anna, hans flickvän, låg på akuten och opererade blindtarmen så det blev det första samtalsämnet. Efter en stund så drog vi oss till Black jacken där framgångarna var stora. All vinst byttes genast mot groggar och jag hade verkligen flyt. Resultatet var att det var en något packad Per som vinglade runt på Kåren sent igår kväll. Jonas vek sig och var full som en sill någon gång efter 1. 01.29 brummar det till i mobilen och samma härliga unga man hade skickat ett meddelande som löd:
"Nån har SNOTT min cykel.... hurra helvete" Ett stort jubel utbröt på Kåren innan det var dags att dra sig hemåt.

Väl hemma så var det något som inte stod riktigt rätt till. Jag gled in på toaletten för säkerhets skull, fumlade med toalettsitsen och kräktes istället uppepå toaletten så det stänkte i hela rummet. Äcklad som faan så blev det hela en ond spiral och jag mådde jättedåligt. Efter att ha gjort toaletten kliniskt ren, svept en bakiskur med c- vitamin och resorb så somnade jag runt 03.30. Lite drygt 4 timmar senare väcktes jag av morsan som kom och skrek åt mig att stänga av alarmklockorna. Det var morgon och jag vägrade att tro på det. Jag kände mig som en gammal tepåse ungefär. Hängig, seg och fuktig. Skillnaden var att jag inte luktade vanilj. Inte heller björnbär. Mamma sa att jag luktade sprit. Jag kröp till toaletten och möttes av en stank värre än ett toalettbås på något truckerstopp i norra Thailand. Jag dog och synen av mina småååå små blodsprängda svidande ögon gjorde inte saken bättre. Huvudet kändes som en trasig luftballong som någon kastat sten på. Jag var sänkt.

Varför i helsike går jag upp så tidigt för, undrar ni säkert nu. Jag skulle på jobbintervju klockan 9.00 någonstans ungefär vid Hummelsta på någon gård. Mitt största problem var att komma i kördugligt skick, men efter att ha blåst i vår alkoblås så verkade det grönt, något jag betvivlade starkt. Iväg kom jag i alla fall till slut och det var inte någon pigg pojke som klev in på intervjun. 20 minuter senare var saken klar, jag har numer ännu ett jobb. Färden gick direkt till Frösåker där jag började en halvtimme senare. Idag skulle jag ha "jobbat tills jag stupade" som chefen så vackert uttryckte det. Jag antog att det skulle ta ca 30 minuter, men jag bet ihop. 20.40 fick jag åka hem och ska istället börja 9.00 imorgon bitti och köra långpanna med två julbord. Då ska jag vara utvilad och taggad till tusen. Det här håller inte... särskilt inte när en dansk som jobbar extra sa att jag såg ut som en fimp i ansiktet. En sak som är väldigt positiv är att både Jonas och Måns börjar bli sugna på St Anton. Det kan bli riktigt kul det här.

Jag vill passa på att skicka ut en tanke till Anna som inte mår så bra dagen efter operationen. Krya på dig!