Ett liv på tröskeln

tisdag, november 28, 2006

Tyskrelaterad terror

Jag kom nyss hem från tyskan där jag höll tal om bandy som planerat. Det skulle vara på 5 minuter ungefär och man fick inte läsa innantill, däremot var stödord tillåtna. Jag hade lärt mig min läxa att börja i god tid, så redan igår började jag förbereda mig. Sedan blev jag sugen på att åka bräda, och det blir ju givetvis prio 1. På kvällen kom jag och Sebbe fram till att vi vill åka till St Anton i Österrike vecka 2. Vid midnatt började själva studierna men jag satt mest och tittade på bilder och lallade.

Jag satte istället klockan på 8.30 så att jag hade massor av tid innan kvällens föredrag. Strax efter 11 vaknade jag av att telefonen ringde och jag fick ännu ett jobberbjudande. Det börjar bli påfrestande nu, särskilt som jag var på intervju på Stadshotellet igår som gick lysande och dessutom träffade Strike på vägen hem, så jobb finns i överflöd... bara jag vill. I alla fall, jag satte igång arbetet med att snickra ihop ett tal som jag förhoppningsvis skulle bli åtminstone godkänt samma kväll. Det blev en hel del intressanta meningar till slut. En personlig favorit var "Es ist ein sport mit 11 Spieler on der Eis und 3 aufbytare. Mann hat ein orange ball und einen Schläger und es ist gut zu viel goals machen als möglisch." Ni förstår kanske vilken nivå jag ligger på...

Efter lite konstgjord andning tack vare internet och vänliga samariter som ryckte in i sista sekund fick jag i alla fall hyfsad fason på det hela. Jag klockade mig själv på lite drygt 3 minuter fast då räknade jag in 15 sekunder per byte av overhead. Overhead var givet att jag skulle använda. Först tar det lite tid att byta dem, sen ser det ganska snyggt ut. Träna hann jag inte med, var ju tvungen att äta också och läsa VLT, så jag intensivpluggade istället på vägen till högskolan. Det kändes ganska bra faktiskt...

...fram tills jag såg att en students tyska flickvän var på plats och skulle lyssna. Hålla föredrag på tyska framför en tysk!? Jag hade smart nog tagit med mig ett glas vatten från toaletten in, för att om man kommer bort sig kan man ta en dramatisk konstpaus och sippa lite från muggen samtidigt som man låter hjärnkontoret varva. Stödord fanns också förberedda, och jag valde att ta med många stödord så att de nästan bildade hela meningar. Tyvärr var en hel del av mitt tal direktkopierat från internet, så vissa ord hade jag aldrig ens sett förut och hade inte en susning om hur de uttalades.

Det blev en hel del konstpauser om man säger så, och då blev jag mer nervös och började läsa stödorden allt snabbare och i kortare meningar. Resultatet blev att jag fick löpa från min trygga talstol till OH- maskinen varje fucking halvminut samtidigt som jag stammade fram ursäkter och rotade bland papprena. Jag hade en OH om bandyhistoria med en lagbild från 1906 på. Den hade tydligen inte torkat vilket jag märkte när alla OHs var kladdiga och även mina fingrar var svarta. Det hela blev komiskt och lite pressat så jag började garva. Fiaskot var totalt, och tyskan såg oförstående ut. Dessutom hade jag slut på vatten i muggen efter första minutens konstpauser så det såg bara larvigt ut när jag jabbade med muggen för att försöka pressa fram någon droppe till.

I alla fall, efter det debaclet var det dags för nästa som skulle fram. Hon var skitbra och fick mig att framstå som ett jäkla piggsvin i jämförelse. Varför kunde inte hon med vara usel? De som talade förra veckan var ju värdelösa. Så jäkla orättvist! Inte nog med det, vi skulle även ha med oss en bild på någon och berätta lite om den personen. Jag valde Emil Kåberg och förberedde ingenting. De andra hade hela sidor skrivna som de fick läsa upp. Jag berättade vad han hette, vad han gjorde, hur gammal han var och om hans familj. Det var allt, och det tog ca 42 sekunder. Läraren försökte ställa några frågor som om han var bra på att laga mat. Jag vet inte, så jag sa att han inte var det men han var bra på att göra kartoffelssalat som jag kom ihåg från högstadietiden. Jag kände mig som en åsna som allvarligt trott att jag bara kunde höfta lite. Då är det en fördel om man kan språket så att man kan ljuga ihop en story. Fördel kanske är fel ord, det är en förutsättning för att det någonsin ska kunna fungera. Fet chans med mina färdigheter...

Nog om tyskan nu, det är tenta nästa vecka, och efter den ska jag högaktningsfullt skita i allt vad tyska heter i ett tag. Vad har hänt under veckan då? Jag har varit på diverse arbetsintervjuer, tränat lite, druckit öl i helgen där också en pinsam incident inträffade som jag inte vill gå in närmare på här. Sen har vi ju det här med alpresan som jag verkligen brinner för nu. Jäklar vad skoj det ska bli!