Ett liv på tröskeln

torsdag, november 23, 2006

Rädda miljön!

Jag kom precis hem från friskis där jag tränat med Jonas. Vi pratade lite om hur stor makt media verkligen har. Ta det här med miljön som alla pratar om. Expressen smäller upp en kampanj, och aftonbladet hakar på inom några timmar. Helt plötsligt förs vilda debatter ända upp i partitopparna om ett ämne som har varit relativt dött sedan 90- talet med Greenpeace och Miljöpartiet. Sist var det "älska fotboll"- kampanjen som blåste och fick sitt slut i och med en hel veckas patetiska överdrifter om "skandalscenerna" på söderstadion. Media kan få folk avsatta. Media kan röra om i grytan. Media rör gärna om i grytan. Rör man om i grytar säljer man fler tidningar och även om ingredienserna man gör sin gryta på är hokus pokus så gillar folk gryta.

Varför tar jag då upp miljön i min blogg? Jag försökte få Jonas att hoppa på tåget, att göra en insats för miljön. Ni kanske inte vet om det, men kaskelotterna och delfinerna i Östersjön är kraftigt hotade. Mörtarna i Mälaren börjar snart chippa efter andran och situationen blir allt mer kritisk. Mitt rum behöver städas, och det fort! Jag vågar inte tänka på vilka giftiga kemikalier som kan bildas när soporna reagerar med högarna av smutstvätt på mitt golv. Dessa kemikalier har ingenstans att ta vägen, utan sjunker ner i grundvattnet och förpestar med största sannolikhet hela mälardalsregionen. Det måste stoppas, Jonas var dock inte lika entusiastisk på förslaget... sälklubbare!

Vi pratade även om bänkpress, machosymbolen nummer ett i vårt samhälle. Gym för några år sedan var macho. Nu springer det omkring tanter i stretchkläder och gör benböj på varenda trendgym. Varje gym har dock en hard core- sektion och det är i denna sektion man alltid hittar bänkpressen. Varken jag eller Jonas ville bänkpressa. Det finns en spärr i huvudet som säger att man inte ska röra bänkpressen om man inte är en biff. Jag är ingen biff, jag är en sparris och det blev istället några mer feminina maskiner för vår del.

Det tog slut med tjejen innan det hann bli seriöst. Det kändes lättande. Vi passade inte någonstans faktiskt, synd bara att hon ska vara så jäkla söt. Jag har fått 3 jobb på 2 dagar förresten. Klart kul, blir till att klippa och klistra lite i schemat framöver.

Tyskan blir värre och värre. Jag skämde ut mig REJÄLT i tisdags. Det flesta skulle ju hålla föredrag och det ena ointressanta avlöste det andra. Då kliver en liten tjej upp framför klassen. Hon började prata och efter lite över 1 minut förstod jag fortfarande ingenting av vad hon sa. Hon var så larvigt dålig, sämre än mig! En underaktiverad hjärna kopplade direkt i växeln och drog igång. Jag kunde inte hjälpa det, jag brast ut i skratt. Ni vet hur det är, man får verkligen inte skratta, alla hatar en och man skäms i hela kroppen men det bara kokar inombords. Jag var knallröd i ansiktet då jag märkte att även min bordsgranne hade svårt att hålla sig och jag såg i ögonvrån att han kikade på mig var 5e sekund och det hjälpte inte alls. Jag skrattade till och från under 5 minuter med korta pauser för hyperventilering. När jag lämnade rummet hade jag hela blocket nedkladdat med ordet Terapi samt små fula figurer som jag ritat i ett hopplöst försök att tänka på annat. Jag klev ut i regnet och masserade mina ömmande magmuskler som fortfarande krampade. Lagom kul att fika med tjejen sen på rasten... jag är ett as, och jag vet om det.

På tisdag är det min tur. Inte nog med att jag måste snacka om bandy, jag ska dessutom hålla föredrag om någon person. Jag ska ta en okänd person och ljuga tänkte jag. Det är lättare så.

1 Comments:

  • du är ju suvverän på att skriva /Kicki (Jonas kompis)

    By Anonymous Anonym, at 2:23 em  

Skicka en kommentar

<< Home