Jens

Jag är nyss hemkommen från Örebro där jag har sett ÖSK bli förnedrade av VSK med hela 2-11. Det var en fantastisk stämning på läktaren, sjukt bra drag och samba hela kvällen. Allt från dans med bara överkroppar till kongotåg och riktigt bra tryck. Ett säkerhetspådrag som FBI hade varit stolta över efter bolticincidenten hindrade inte oss för att ha riktigt roligt. Det var några smågrabbar framme och hetsade i några minuter, men de blev snart bortplockade innan något hann hända. Dock sköttes det hela mycket proffsigt av ÖSK rakt igenom, sen kan man ju diskutera hur nödvändigt det egentligen var. Vi kördes i en omväg genom stan (i onödan) och släpptes av direkt vid en egen entré där ett tiotal guljackor fanns på plats för att visitera oss. Det tog dock inte alls så lång tid som man först trodde och allt flöt på bra. ÖSK var även noga att poängtera att det inte var deras påhitt utan de blev tvingade att agera som de gjorde och hälsade oss välkomna.

Nog om bandyn nu, på väg hem så råkade jag hamna på Jonas plats för en stund, precis bredvid en alkis, låt oss kalla honom för Jens. Jens luktade varken hallon eller päron, Jens luktade bajs. Varför ska alltid folk som Jens lukta så jävligt? Folk som Jens har också en tendens att hålla sina samtal på en ganska hög ljudnivå, för att försäkra sig om att verkligen alla på bussen hör. Varför är det så? Folk som Jens har också oftast en väldigt utpräglad röst. Man kan känna igen en Jens på rösten även om man ställer honom bland 100 vanliga Svenssons. Varför låter alla likadant? Får man sån röst av för mycket Rosita, eller vad är det frågan om? Måste det vara så, och framför allt, varför måste Jens just slå sig ner bredvid mig?

I en bussresa som tar en timme med 70 törstiga grabbar så krävs det givetvis minst en kisspaus. När man kliver ut ur bussen är det en ganska märklig syn, något motbjudande, men intressant. 50 grabbar står och kissar och röken från det varma urinet stiger när det träffar marken. Dimman i Lützen framstår som en bagatell i jämförelse. Det intressanta med det hela var inte röken som bolmade. Det intressanta var att ingen av dessa 50 kissade mitt på gräsplätten. Varför måste killar alltid ha något att kissa på? Det kan vara allt från en korvkiosk till en fattig liten buske, men aldrig på bar mark. Vad hade hänt om samma sällskap hade släppts av i öknen eller på en tom parkeringsplats? Snacka om kaos och förvirring när blåsorna trycker på.

Jag fuskar med träningen också. Jag håller på att bli en soffpotatis, och jag gillar det inte. Nu var det fyra dagar sedan jag tränade sist. Jag gick upp hyfsat tidigt imorse för att springa en halvmil, men slappade framför TVn istället. Efter bandyn så tryckte jag i mig en pizza på stan med Jonas. Skärpning!

Lyckades även med bedriften att göra bort mig igår. Jag träffade en tjej i fredags. Det regnade på mig på min väg till högskolan, så jag tänkte att jag kan väl ringa och säga hej. Tjejen hade dock inte en susning om vem jag var, och jag tänkte att antingen är hon jäkligt dryg eller ovanligt korkad. Inget att satsa på i varje fall, vi hade trots allt pratat lite efter fredagen så hon borde minnas. På kvällen i alla fall så pratade jag med henne igen och frågade om hon redan glömt mig och vad det där var. Jag var väl inte helt glad heller och tänkte kapa kontakten. Hon förstod inte vad jag pratade om, och jag kollade samtalslistan och allt verkade stämma... tills jag upptäckte att jag hade två med samma namn i telefonlistan. Den jag hade pratat med hade jag inte en susning om vem det var tills igår kväll då poletten trillade ner. Pinsamt och så typiskt mig...

http://shorl.com/bujefesagrubro
Ett inslag från matchen med lite läktarbilder mot slutet.