Jakt

Min pappa är jägare och har varit en sådan i många många år. Han har alla de egenskaper som krävs av en god jägare. Han har ett enormt tålamod, tar god tid på sig, planerar och analyserar situationen innan han till slut långsamt kramar avtryckaren. Jag behöver en bäddsoffa. Mina egenskaper är brist på tålamod och jag har en tendens att vara lite väl impulsiv ibland. Jag är med andra ord en ganska usel jägare. Som tur är så är det inga djur som kommer i min väg (bortsett från en katt som fick smaka på vitans stötdämpare i somras), utan i nuläget är jag på jakt efter en bäddsoffa.

Min jakt inleddes på IKEA med min mor som vapendragare. Hon hittade snabbt ett i hennes ögon spännande byte- soffan Luleå. Jag tyckte Luleå hade lite för ful päls, dessutom var den ganska hård. Vältränade muskler är ett positivt superlativ när det kommer till bytesdjur, men kliver man ut ur skogen och in i IKEA gäller andra regler. Jakten gick vidare och byte efter byte kom upp längs horisonten men antingen var de drabbade av skabb eller så var priset hutlöst. En klar majoritet av IKEAs soffor borde skjutas av så att stammen minskar och praktexemplaren kvarstår. Darwinism i möbelbutiken, ungefär. Det var en hel del jägare på IKEAs soffavdelning. Det minskade också min lust att fälla ett byte, då varje jäkla studentrum pryds av fula jakttroféer från just IKEA.

Jakten gick vidare igår med ett besök till Jysk bäddlager med förhoppningar om lite mer omväxlande jaktmarker. Jag såg direkt ett potentiellt byte, men pälsen var gjord av polyester och den ändrade nyans när man satte sig i den. Bilder av insuttna rumpmärken passerade i min hjärna och jag valde att inte skjuta denna gång heller även om den var klart bekväm. Färgen påminde dessutom lite väl mycket om gammalt kaffe med för mycket mjölk i.

På blocket finns det massor av fula byten man kan köpa. Jag vill inte ha dåligt kött så jag valde att inte slå till där heller men det var underhållande i alla fall. Det finns massvis med annonser på blommiga och skitfula bäddsoffor, och jag frågar mig gång på gång vem det är som köper dessa och hur de kan tro att någon vill ge runt en tusenlapp för en sliten, ful och dessutom blommig gammal skapelse? Någon måste ju nån gång ha sett den soffan och tänkt att "oj, den var snygg, en sån vill jag ha!". Helt obegripligt. I VLT fanns ett byte till väldigt bra pris som dessutom var snygg men obekväm. Den var redan såld, så de jaktmarkerna var ändå så redan utdöda. Nu vet jag inte ritkigt vad jag ska hitta på. Ska jag lägga ner min korta men intensiva jaktkarriär och kapitulera, dvs. bege mig till IKEA och acceptera soffan Luleå, eller ska jag vara kall och vänta ut något eventuellt nytt byte? Jag vet vad pappa hade gjort, frågan är om jag har tålamodet...

På tal om IKEA förresten så är jag imponerad av deras verksamhet. Priserna är ibland ofattbart låga och misstankar om barnarbete väcks givetvis. Det ska dock vara så att IKEA är bland de bättre att kontrollera sina många underleverantörer, så vad är det då som ligger bakom? Kostar det så mycket att montera ihop möblerna i fabriken, eller är det Kamprads vana att alltid äta lunch på IKEA som håller ner kostnaderna? Läste i gårdagens tidning att IKEA i Storbritannien gett bort 9000 cyklar till ett värde av ca 1300kr styck till sina anställda för att förbättra deras hälsa och minska biltrafiken och dess miljöpåverkan. Bara ett fåtal av dessa har dykt upp på ebay för vidareförsäljning, vilket visar att det var en uppskattad gåva. De subventionerar även ett tiotal procent av de anställdas kostnader om de åker med kollektivtrafik istället för bil. Hatten av för IKEA!