Traditioner

Julen närmar sig sitt slut och jag njuter. Jag är så sjukt trött på det här. Julen har varit helt Ok faktiskt, det var trots allt första julen hemma på ett par år. Något saknades redan från början dock... Kaj. Min favoritfarbror som nu är hemma från sin långa sjukhusvistelse orkade inte med traditionellt julfirande så långt hemifrån så han stannade kvar i Värmland. Den 23e stormade "småkusinerna" in i tillvaron, och det var betydligt lugnare än vad det brukat vara. Den äldsta drack till och med snaps till maten så de har vuxit en del. Det vankades julbord som vanligt, nummer 25 för mig bara i december.

Dagen efter var det julafton och vi öppnade dagen med en runda i löpspåren på Björnön. Den äldsta av kusinerna är elitsoldat och kom in efter milen, knappt svettig alls och sa att det var skönt att få upp värmen lite. Pappa kom en bit efter, plaskblöt av svett och lutade sig krampaktigt mot första bästa träd. Efter Kalle Anka som slutade vara roligt för en sisådär 10 år sedan så blev det ännu ett julbord (no 26) och Tomten kom även han så småningom. Det var en lustig tomte iförd en blå, lite för liten, arbetsoverall, gummistövlar och en svart fiskemössa med reklamlogga. Han var snäll i alla fall och gav mig bland annat en bok av min favoritkonstnär Banksy enligt önskelistan och även en Laptop. Att man håller på att kliva in i vuxenvärlden på allvar blev allt mer tydligt när man packade upp julklapp efter julklapp med handdukar och annat skit. Vart tog de hårda klapparna vägen? Vart är mina tv- spel och leksaker?

På juldagen anslöt fler kusiner till sällskapet och ännu ett julbord (ni förstår...) avklarades. Vi har en ganska musikalisk släkt även om det inte märks på mig. Man får inte dricka en droppe snaps utan att sjunga först, och det är inga snapsvisor utan enbart julvisor. Dessutom ställdes ett elektroniskt piano upp i vardagsrummet där min morbror tillika musiklärare slog sig ner. Sen har vi ett par körsångare i släkten som stämde upp i höga toner. Lite annorlunda, men ett kul inslag. Kvällen led mot sitt slut och jag ville till krogen för att komma bort en stund. En av kusinerna följde med och det var riktigt mycket folk ute, men dåligt drag. Å2 var öppet och trots ockerpriserna på Konrad där vi först var så gick vi dit. Det var en nitlott och kvällens räddning var att få träffa Huri och senare även Anna igen.

Idag vankades det annandagsbandy på rocklunda när VSK tog emot Örebro. Annandagsbandyn har varit jultradition hos familjen ända sedan vi flyttade hit. Det har vart kallt, snöigt, blåsigt, jävligt men är det bandy på hemmaplan på annandagen så har vi gått dit. Idag var det ett par plusgrader och trots att Boltic bytts ut mot ÖSK så kom det en hel del folk. De öppnade halva den nya, avstängda, läktaren för att få plats med fler. Matchen var halvkass, VSK hade 2-0 efter 3.45 och jag hade tippat 9-3. Vilken kross det kommer bli, tänkte man, men istället valde VSK att försvara ledningen vilket gjorde matchen till en sömnig tillställning. Varför försvara en 2-0 ledning hemma mot Örebro efter 3.45? Trampa på! Avanti! En termos glögg i innerfickan värmde dock och det var väldigt trevligt.

Nu sitter småkusinerna och tittar på Sagan om ringen, del två eller tre tror jag att det är. Jag vill inte se, jag är trött på det här nu. Julmaten var äntligen utbytt mot något annat, kronhjortsstek med potatisgratäng, och det var välkommet. Det blir ingen alpresa, det finns ingen snö. Det blir inte heller någon resa till Tänndalen för min del. Jag vägrar vara kvar här, så på lördag drar jag till USA och skiter i det här. Jag bokade allt för ett par timmar sedan. Traditioner i all ära, jag är glad att vi har en så traditionell och rik jul, men jag måste bort. Jag kommer fram på söndag kväll, lokal tid och räknar kallt med att fira nyår i Dallas. Några traditioner måste få brytas...

God jul på er alla och ett hyfsat gott nytt år om jag inte skriver något mer innan dess!