Förberedelser

Sent igår kväll fick jag äntligen tag på Stefanie, hostmamman i min gamla värdfamilj. Jag hade bett de andra i familjen att knipa om min visit och inledde samtalet med att kallprata lite som vanligt. Jag frågade vad hon skulle hitta på i helgen och hon sa att det inte var mycket planerat men det skulle komma över en del folk på nyårsafton. Jag frågade om det var lugnt om jag också kom förbi en sväng och hon skrattade och sa att jag alltid var välkommen. Jag sa att jag hade en flight bokad och jag landar i Dallas 19.43 lokal tid på nyårsafton... då började hon nästan skrika. Underbart kul!

Lyckades även gräva fram ett gammalt nummer till Taylor, en av vännerna där borta jag skulle vilja träffa igen. Jag visste att han flyttat men jag tänkte att får jag tag på någon där så lär de veta hur jag kan få tag på honom. Han hade precis kommit hem till stan för en timme sedan och skulle till St. Louis ett par timmar senare så timingen var perfekt. Han har ledigt fram tills den 15e Januari så risken att jag skulle få ruttna ensam hemma utan bil på Grandview Avenue blåstes därmed bort. Det kan bli riktigt bra det här och det bubblade i hela kroppen när jag lade på luren.

Min bäste vän där borta, AJ, visade sig vara en svårare nöt att knäcka. Han kommer från en fattig familj som det är svårt att hitta motsvarigheten till i dagens Sverige med allt vad välfärd och skyddsnät heter. I alla fall så bodde han i en liten lya med sin mamma när jag var där. De hade inte internet men en telefon fanns. Det sista jag hörde från honom var att han eventuellt skulle få stipendium till University of Oklahoma för att spela amerikansk fotboll. Telefonnumret existerade inte längre och de bodde inte kvar på adressen, så vad gör man? Jag knåpade ihop ett mail till universitetet och bad dem se vad de kunde göra. Jag var mest orolig för att det gått åt andra hållet, att han inte alls kommit in och något hade hänt. Taylor var något mer uppdaterad och han bor nu tydligen i Plano, en förort till Dallas. Det ska nog gå att snoka upp ett telefonnummer eller så på något vis... det måste gå. Arbetet med att rota fram gamla kontakter har inletts och jag kommer inte sluta innan jag är nöjd. Risken finns att vardagslivet i Dallas också blir tråkigt, och då måste jag kunna komma vidare eller hitta på något.

Givetvis kunde jag inte sova igår kväll. Jag var på tok för glad och uppspelt för det och huvudet var fullt av tankar och inte öl för omväxlingens skull. Jag kan inte sova när jag tänker... det går helt enkelt inte. Ett knep jag brukar ta till är att tänka på svart, inget annat. Då smyger sig en tanke fram om allt verkligen är svart men den måste man snabbt dränka i mörkret i mitt huvud. Jag somnade någon gång strax efter halv 3.

Fyra timmar senare ringde mina vidriga väckarklockor. Mälarenergi väntade och rutorna på bilen var oskrapade och jag hade inga vantar heller. Jag kom ett par minuter för sent men jag tvivlar på att de åtta tappra som verkar vara på plats idag blev särskilt upprörda. Det var tre (3!) bilar på hela parkeringen. Jag tog upp två rutor och min bil är fortfarande ensam majestät på besöksparkeringen. Det är stendött och jag är jättetrött och hungrig. Chefen ringde och sa att han hade svårt att skrapa fram en lunchavbytare. Van vid att kasta i sig julbord på stående fot i något hörn i köket på 5-10 minuter strax innan midnatt så försäkrade jag honom att det inte gjorde något alls. Jag lovade att inte bli sur om någon skulle råka ringa och störa mig när jag smaskar på min kebabtallrik. Dessutom betalar de mig riktigt bra för att sitta här och mögla och läsa aftonbladet... Det finns faktiskt värre öden även om jag vägrar hålla med om det 06.37 när klockorna dundrar.

På tal om mögel, nu gick precis postis från förmiddagspasset. Vår postis ser ut som skalman och är helskum. För det första luktar han unket. Hela arbetsplatsens luftkonditionering verkar sättas ur spel så fort han närmar sig. Kan människor ens mögla? Alltså, inte som en mögelost, men om huden ruttnar lär väl något liknande kunna uppstå. Jonas kan säkert svara på det, men då har han inte heller mött vår postis. Jag tror han är möglig på fler än ett ställe. Dessutom är han läskigt sällskapssjuk och pratar alltid och mycket om totalt ointressanta saker och upprepar gärna det han säger fler än två gånger. Han tar ibland ledigt från jobbet för att åka och dokumentera när något nytt byggs eller rivs och filma det hela. Han älskar studenten över allt annat och har alla årgångar filmade och brukar fråga sommarjobbare vilken klass och skola de gick i så att han kan se om han har dem på film... läskig typ. Den unkna doften är lite av ett mysterium, men han bär kommunens kläder så det kan inte vara där problemet ligger. Jag tror de låser in honom i någon fuktig låda över helgerna. Alla brevbärare här är dock inte så. Jag vill inte påstå att talangreserven är inkallad precis, men det finns en trevlig prick med väldigt syrlig humor i alla fall. Han är bra.

Efter jobbet har jag en IKEA- dejt inbokad med morsan. Jag ska titta ut en fin bäddsoffa och lite annat krafs och det här är första gången i mitt 21- åriga liv jag ser fram emot ett besök på IKEA. Jag har alltid velat ha en soffa då det är kanon när man får besök. Om det dessutom är en bäddsoffa är den både praktisk och svintung så att ingen får för sig att knycka den. Så fort jag kommer hem blir det till att proppa Volvon full med prylar, en tältsäng och lite småsaker så jag klarar mig den första tiden innan mor och far får komma efter med det tunga artelleriet med släpvagnen. Nu har jag även efter mycket påtryckningar från blogger.com uppdaterat min version av bloggen till en modernare variant. Lär väl inte märka någon skillnad men skiter det sig nu så blir jag purken...