Kalas

Helgen bestod av två högtider, först mammas 50- årskalas på lördagen och sedan bajen - VSK på Zinken med syrran på söndagen. Biljett till finalen här i stan var ordnad sedan länge, och allt VSK behövde göra var att smälla på bajen på bortaplan och avgöra hemma. Det gick åt helvete, utklassning med 8-2 inför 5600 på läktaren. Till och med syrran var upprörd. Kalaset var desto trevligare. Mina föräldrars umgängeskrets är alla runt 60år gamla men jäklar vad de kan festa. En del god mat och en resväska med öl fick jag dessutom med hem.

I veckan har jag försökt plugga. Vi får ut hemtentan imorgon, och då finns det inte så mycket tid kvar att läsa sen. Det är åtta dagar att jobba på, och sex frågor. Min plan var att läsa ut åtminstone en av böckerna innan jag fick tentan för att sedan ta en fråga om dagen. Liknande planer låter alltid bra i teorin, men i praktiken har de en tendens att inte gå ihop. Man kan lägga upp en rimlig plan om 3 kapitel om dagen, för att sedan inse att det är fucking jäkla tråkigt och texten talar bara inte till en. Vips så dyker något kul upp och kapitlen skjuts upp till morgondagen. Varför göra något idag som man kan göra imorgon? Idag var det tänkt att jag skulle hämta upp alla kapitel. Det slutade med ett stort fiasko på biblioteket, jag orkar helt enkelt inte och känner mig aktivt motarbetad av både kropp och själ. Saken är att ämnen som organisationsteori, aktörer på arbetsmarknaden osv. kan verka intressant, men så fort det ingår i kurslitteraturen blir det olidligt tråkigt.

Igår var dock en ganska produktiv dag. Två kapitel (fortfarande inte tre) avklarades och jag belönade mig själv med att spontanköpa ett instrument. Jag ville egentligen ha en stilig akustisk gitarr, även om det kan bli lite väl mycket lägereld över det hela. En sådan kostade 995kr så det var bara att glömma. Jag gick därifrån med en knallgul Ukulele istället, ett ganska kul instrument som ser ut som en leksaksgitarr. Jag var nöjd med mitt köp och spenderade genast en halvtimme med att leta på ackord och så. Det var när jag skrivit ut en bunt som jag insåg att det skulle bli problem. Först och främst kan jag inte ens stämma min Uke, hur ska jag då någonsin kunna få det att låta bra? Sen så ser ackorden så lätta ut, men på min lilla minigura så blir jag fingerfärdig som ett jäkla träsktroll. Fingrarna känns svullna och att försöka få plats med två fingrar på samma band framstår som ett cyniskt skämt.

Jag vill dock lära mig, och igår på pubrundan med Elias, Micke och Emil så blev jag kaxig och tyckte att på en vecka borde jag lära mig minst en låt. Emil är musikstudent och har dessutom en liten studio. Artistnamn spånades fram, the Artist och Star Boy (mitt efternamn här) lät skitbra tyckte jag och Micke fick bli the Manager. För att lära sig spela krävs tid och tålamod. Jag har inte mycket tid känns det som, även fast jag knappt gör något. Tålamod har jag aldrig heller haft, jag vill vara bäst direkt. Nu ligger min gula lilla leksak i soffan och kallar på mig. Samtidigt måste jag verkligen plugga och situationen blir inte den optimala. Leksaken framkallar just nu bara ångest, särskilt som jag är totalt jäkla talanglös från början och hemtentan delas ut imorrn... usch!

På tal om musik; http://www.youtube.com/watch?v=DCqvYaxJv24
Värre än melodifestivalen! :-)

Det är gladare tider framöver dock. Våren är äntligen här och dunjackan får stanna hemma. Det händer mycket nu också. Bandybiljetten fick jag såld trots att det är sveriges två tråkigaste lag, bajen och Edsbyn, som möts. Igår kväll bokade jag flygbiljetter och ett hostel i Dublin i fem dagar. Vi är ett gäng i klassen som ska dit vid månadsskiftet. Två dagar innan det åker jag till Karlstad för att se på mitt Färjestad i semin, och dagen innan det är det gangsterfest i Flogan. Kul kul!