Dalmasar kan inte prata i telefon

Det är nästan så jag ger upp nu. Jag har ägnat den senaste timmen åt att försöka ringa runt till Avesta järnverk mm. inför resan, men jag har aldrig stött på så många komplikationer på vägen. Avesta järnverk finns inte på eniro. En sökning på google ger en hemsida som inte fungerar och ett telefonnummer. Ringer man det telefonnumret blir man kopplad till Avesta kommun, som i sin tur kopplar till Avesta järnverk, som i sin tur kopplar till någon Ingalill eller liknande som frågar vilka vi är som vill komma på besök och varför. Hon fortsätter med att de inte visar järnverket för privatpersoner och frågar vad vi studerar... tja, en är på komvux, en studerar till sjuksköterska, jag själv läser till personalvetare, en fjärde jobbar på ICA och den femte vet jag inte riktigt. Det visar sig till slut att vi skulle ringa till Avesta järnverk, inte Avesta järnverk. Det var tydligen två skilja saker, ring turistbyrån sa hon så löser dem det. Turistbyråns telefonnummer hade upphört att fungera, men till slut gick det bra efter lite sweet talk med en glad turistassistent.

Även på Säters mentalsjukhusmuseum stötte jag på patrull. Efter två signaler kopplades man till en telefonsvarare som först sa något helt obegripligt på dalmål, sen berättade hon att visningar var 13 och 15 mån till fre och grupper ombads alltid att kontakta museet innan de kom. Andra tider gick och lösa efter överenskommelse. Jag letade fram ett annat nummer till själva museumet som man kunde ringa för att meddela att vi kommer så att de kunde förbereda tvångströjorna, men givetvis ledde även det numret till samma telefonsvarare som uppmanade mig att kontakta dem. Nötter, visst är det personalbrist inom sjukvården, men att låta en patient från mentalsjukhuset tala in telefonsvararen är inte att rekommendera. Särskilt inte när mentalpatienten, liksom resten av dalarna, lider av kroniskt talfel.

.

Mycket märkligt händer för övrigt. Vi tänkte ju gå och se dansbandet Jannez på Mannes loge av någon anledning. För några dagar sedan läste jag om en snubbe som hade lyckats bli strypt till döds av sin motorcykel. Det var axelväskan som hade fastnat i hjulet. Hur många per år avlider på ett så märkligt sätt? Jag vet att det är mycket vanligt att dö av en fallande kokosnöt i huvudet i Thailand, men att bli strypt av en motorcykel? Det är nästan ännu löjligare. Denna grabb var med i Jannez dansband. Hur ofta går fem unga människor i Sverige på dansbandskväll strax norr om Falun? Vad är då oddsen för att en i dansbandet blir strypt av en cykel? Helt otroligt.

.

Idag fastnade jag i något som kan liknas vid en bilkö utanför Arosvallen strax innan lunch. Jag satt och småsvor lite för mig själv då en fucking jätteälg (!) kommer och joggar förbi innan den viker av upp mot 65an och vidare mot fotbollsplanen. Den blev tydligen knäppt någon timme senare, men vad är oddsen?

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,1092479,00.html

.

De senaste dagarna har varit väldigt trevliga. Strålande solsken, ingenting på schemat och mycket bad och vila. Trots detta börjar det krypa i kroppen av rastlöshet. Det är värdelöst att vara ledig en vecka när vännerna jobbar i tid och otid. Dessutom har jag dragit på mig en förkylning, så nu sitter jag med blåsor på tungan efter att ha inlett en chockbehandling med 3 brustabletter c-vitamin i ett stort glas vatten. Min förhoppning är att virusbacillerna ska ge sig på c- vitaminet för att försöka smitta det, och då gå på en fet nitlott och istället dö. På fredag ska jag vara frisk, då jäklar blir det fulkultur för hela slanten. Förkylningar är lite olustiga på det sättet. Det brukar ta någon dag eller två innan man blir ordentligt förkyld. Den här tiden blir man stadigt lite sämre, för att sedan vara förkyld på allvar ett par dagar innan man kan börja bli frisk igen. Jag är lite i valet och kvalet. Antingen ska jag försöka bli frisk snarast möjligt, dvs. avbryta processen, eller försöka provocera fram en riktig dunderförkylning, gärna med lite inslag av feber. Lyckas jag bli ordentligt sjuk redan idag så är chansen större att jag hinner bli helt frisk innan fredag.

.

Nu ska jag ringa till Falu Fängelse och boka en 2- och en 3- bäddscell. Notera ordvalet cell. Det är inte mitt ord, utan det är själva vandrarhemmet som kallar dem så. Rummen är också prydligt försedda med galler för fönstrena. Jag får tydligen inte använda den styckesindelningen jag vill för blogger.com, därav punkterna på olika ställen i texten.

Dagens låt är en gammal favorit: