Samer kan inte festa

Jag är fortfarande förkyld. En plastkasse från ICA ligger bredvid mig, halvfull med snorpapper och en tom godispåse står i fönstret. Förkylningar ger en hel del tid att slå ihjäl, och idag är inget undantag. Jag kom precis på mig själv klickandes runt på youtube där jag lyssnade på en kis som spelade på någon päronformad gitarr och jojkade. Det var inget tält han satt i, dagens samer verkar vara mer avancerade än så. Det såg ut som en vanlig lägenhet och kunde lika gärna varit inspelat i södra Sundbyberg som i Torrajaur. Efter ett par klick till kom jag fram till en något mer ungdomligare grupp där en grabb på runt 25 och en tjej jojkade loss framför en svart bakgrund. I videon kommer lite kuriosa upp om samer i allmänhet framför bilder på skrynkliga tanter i djurgårdens färger.

I och med dagen D imorgon, där fest och fulkultur står på schemat, gick tankarna vidare till samernas sociala liv. Vad gör en same en fredagkväll egentligen? Min bild av en same är en gubbe eller tant som ser ut att vara lite drygt 102 år gammal iförd blå filtdräkt med röda och gula inslag, läderpjucks med spetsig tå och en partyhatt. Gubben/gumman har alltid en bister uppsyn, vilket inte är så konstigt med tanke på att det inte finns så mycket att göra förutom att mumsa lingon, frysa, jaga ren, dricka Jokk bärdryck och klubba säl. Jag kan däremot inte föreställa mig en puckad och/eller elak same. Det finns inte. Min bild av samer lyser av visdom och godhet, något av ett naturens samvete. Av musiken att döma verkar det inte som att rejvfester tillhör vanligheterna. Bingolotto faller också bort då det krävs en tv och elektricitet för det. Fotboll verkar inte heller vara särskilt poppis. För att kunna lira fotboll är det en fördel om man kan se marken för all snö åtminstone någon vecka om året. Fotboll förresten, det vore kul att se en samisk fotbollshuligan... en aggressiv Plupp med rutig keps, ungefär. Same same, but different.

Dagens låt blir en riktig partydänga som toppat Kaurvidsjokkos hitslista de senaste 4 åren, Adjagas - Mun ja mun. Det är svårt att skoja om samer. Som ni ser i videon nedtill som jag skrev lite om ovan så utstrålar hela låten sorg och lidande, detta trots att jag inte förstår ett ord av vad som sägs. Allt detta bidrar givetvis till bilden av bittra samer. Frågan är vad som är bäst, Roger Pontare eller Adjagas. Jag tror faktiskt jag föredrar den sorgliga versionen. Lägg märke till damen i slutet som drar upp dragkedjan på tröjan. Så lite säger så mycket. Nu måste jag snyta mig.