FC Z, the Sällskapsresan edition

Dagarna flyter långsamt framåt. Det finns inte mycket att göra och att vara ledig betyder inte nödvändigtvis att man är fri. Jag längtar nästan tills på torsdag då jag börjar jobba igen. Jag kan lika gärna sitta på jobbet och ha tråkigt som här. Då får jag dessutom betalt för att ha tråkigt, vilket nu inte är fallet. Att vara ledig när andra jobbar är kul i ett par dagar av ren skadeglädje, sedan blir allt tråkigt.

Något har vi i alla fall gjort. Igår drog jag, Jocke och Sebbe ut till Frösåker med ett fiskespö och tog en sväng med båten. Det blev en väldigt rolig kvällstur. Jag fick ett par abborrar när vi stannade till och gick i land på någon ö. Jocke satt bredvid storfiskar-Sebbe och eftersom de fiskar jag är van att handskas med kommer färdigpanerade och frysta i finduspaket så fick Sebbe uppdraget att ta hand om den. En fisk är inte särskilt enkel att hantera när den hänger sprattlandes från en lina, så Jocke höll på att få den i ansiktet, fick panik och sprang iväg. Bakom Jocke fanns en stor, ganska djup vattenpöl full av något grönt klägg. Jocke hade vita skor och man kan ju säga att hans ena strumpa inte var så vit efter att ha trampat rakt ner i pölen. Succé!

Sebbe skonade fisken och släppte tillbaka den. Det dröjde två- tre kast till innan nästa firre var på kroken igen. Den var i alla fall misstänkt lik den första, slemmig, randig och med fiskögon. Sebbe kastade tillbaka den med och efter det nappade det inte mer trots Sebbes upphetsade kommentarer om fiskstim. Efter att ha konstaterat att fisken nu tjallat för sina vänner drog vi vidare. Jocke fick uppdraget att ro ut från stranden. Han satte sig åt fel håll, vevade några gånger med årorna och trillade sedan bakåt. Vi skrattade tills vi dog, sen skulle Sebbe visa hur det gick till, ramlade bakåt även han och muttrade något om felkonstruerad båtjävel. Succé nummer två för kvällen! Om det fanns ett FC Z för roddare hade både Sebbe och Jocke varit uttagna.

Succé nummer tre var att Sebbe inte fick en endaste liten mört på hela fisketuren. Istället anklagade han och Jocke mig för att ha fuskat, hur nu det går till, men men. Idag var en ny dag som började på samma sätt som den igår, dvs. genom att sova till klockan två och sedan göra absolut ingenting tills kvällen kommer. Idag var det minigolfturnering på djäkneberget med Sebbe och Åsan.

Minigolf är riktigt trevligt. Det tar lagom lång tid, det kostar inte så mycket och det är kamp på ett roligt vis. Minigolf tar dock fram den inre demonen inom mig. Jag blir vansinnig om jag inte kommer förbi den korrupta jäkla träplankan 2 meter fram på första eller andra slaget. Det är en helt annan känsla än riktig golf. När man spelar riktig golf och det går dåligt blir man mer grinig än förbannad. Man går och småsvär i några minuter tills nästa duff då man blir ännu lite surare. Humöret går då långsamt men stadigt nedåt, sällan uppåt. Minigolf är mer intensivt i och med att banorna är kortare och så även intervallen mellan de usla slagen, och humöret utvecklas därefter. Svordomar, felbalanserade puttrar, lutande och felkonstruerade banor hör till vanligheterna och det vore inte detsamma utan dem. Dock så räcker det med en spik så är allt annat glömt och solen skiner igen. Märklig "sport".

På torsdag börjar jag jobba igen. På torsdag börjar även årets mest förhatliga tillställning: Power Meet. Jag hoppas att det verkligen kräks ner regn, hagel, snö och all jävulskap som moder natur annars brukar kunna ordna under min semester. Jag blir dock tvungen att cykla till jobbet både torsdag och fredag eftersom att jag annars behöver flytta avspärrningar och liknande och brottas med raggarna på vägen. Det har jag verkligen inte tid med, jag känner mig själv. Vad är då mest värt, att cykla i 25 graders strålande solsken med kvittrande småfåglar eller skadeglädjen jag kommer att känna när molnen kissar hela Västerås i ansiktet, ett Västerås nedlusat av raggarpack? Skadeglädjen, alla dagar i veckan. Bring it, Gud, bring it!

Dagens låt tillägnas regnets makter, se det som en regndans. Tar för givet att inga raggare får stå under Rihannas paraply. Det är redan fullt, för där står jag och myser med min härliga cykel.

Rihanna - Umbrella