Vuxenpoäng

Varje steg mot vuxenvärlden är ett steg bort från den lekfulla barndomen. Varje steg man tar går mot mer ansvar och mindre lek. När jag var liten ville jag inte bli vuxen, och situationen har inte förändrats mycket. Jag är nu 21 år gammal, känner mig som 18-19 år ungefär och mentalt är jag 12. Det räcker så, jag vill inte bli äldre. Ansvar kommer ju mer man utvecklas som individ, men inte är det trevligt alla gånger. Jag saknar t.ex. familjens diskbänk i Västerås. Den var jättebra, man ställde sina glas och sånt där och efter någon dag eller två så var de i skåpet igen, redo för bruk. Här kan jag ställa glasen på diskbänken och vänta en dag, två dagar... jag kan vänta upp till en vecka men inte fan händer något. Något är fel, jag ska kontakta studentstaden och klaga på den defekta diskbänken eller alternativt förhandla med mor och far om att eventuellt köpa loss deras magiska diskbänk istället. Bara att börja laga mat för att överleva är ett nytt koncept. Jag är en sån som anser att Findus krögarpytt är hemlagad mat och ser skeden som det ultimata verktyget eftersom det halverar bestickdisken.

Det blev en snabbvisit i Västerås i förrgår. Jag och Peder satte oss på mjölkbuss 804 och gick på kvartsfinal i bandy på rockis. Igår kom vi hem, gick direkt till föreläsningen, sen fick jag kila hem till kantorn, sätta på mig kavajen, skjorta och slips och ta första bästa buss till centralen. Mamma fyllde 50 och vi skulle ut och käka på Gyldene Freden i Gamla stan i Sthlm. När jag stod i kalsonger och skjorta och enkelt kastade runt slipsen till en stilig four in hand- knut slog det mig att pappa brukar göra likadant. Jag är 21 år gammal, varför ska jag kunna knyta en slips? Ännu ett steg mot vuxenvärlden, och jag hörde hur den lilla grabben inom mig som ville ut och sparka boll sucka djupt. Hela jag såg vuxen ut, obehagligt vuxen. Jag hade en någorlunda anständig frisyr, en ljusblå skjorta som stack ut en halv centimeter längre än kavajärmarna, mörka byxor, glänsande skor, mörk slips, en mörkgrå ullrock och halsduk och ett par skinnhandskar av getnappa. Vad hände med mina snowjoggings? Vad hände med de praktiska men ack så fula overallerna som hängde fuktiga och illaluktande i torkskåpet på dagis? Allt är som bortblåst. När åkte Du pulka senast t.ex.? Minns du inte? Det gör inte jag heller, och det stör mig. In med det nya, ut med det gamla.

Det tredje vuxenpoänget på kort tid kom på Gyllene Freden då jag fann mig själv i diskussioner om EUs vara eller icke vara, fackliga stridsåtgärder, flextid, politik och onödig lyx med mina föräldrar... och jag gillade det. Politik har helt plötsligt blivit roligt, kollar man på gubbar som Carl Bildt och Pär Nuder borde inte ens det vara möjligt men så är det. För ett par dagar sedan insåg jag att mina prioriteringar var åt helvete fel. Efter en snabb titt i schemat kom jag på mig själv att försöka hitta någon ledig lucka för studier, och jag är student. Jag har alltså svårt att hitta tid att plugga för allt nöje som är inbokat. What the hell? I morse väcktes jag av att Elias ringde på dörren strax innan 11. Samtidigt visste jag att jag behövde läsa in två kapitel för eftermiddagens basgruppsmöte inför seminariet på torsdag. Resultatet blev att jag valde bort nöje för arbete för kanske första gången i mitt liv. Vad är det som händer? Det är en läskig utveckling. Nödvändig, men obehaglig.

Kursstart

Morgonen kunde inte börjat mycket sämre. Min jet lag sitter i och vägrar att släppa sitt grepp om mig även fast den borde vara över. Jag vaknade 6.50 och förbannade mig själv. Efter en stund lyckades jag somna om. Väl i duschen ett par timmar senare fortsatte plågan. Någon en trappa upp sjöng på Gläns över sjö och strand, en låt som inte ens borde få finnas, än mindre sjungas högt i en dusch. Får jag reda på vem det är kommer benpipor ryka. Dessutom var det en pöl vid min toalett. Jag muttrade några svordomar över grabbarna som var här igår kväll men kom sedan på att den inte var där när jag gick och lade mig. Läckage... great. Jag moppade upp allt bara för att välkomnas hem igen i eftermiddags av en ny pöl. Studentstaden har lite att jobba på...

Det kräktes ner snö som vanligt så det fick bli en bussresa till den nya kursens första föreläsning. Den här har betydligt mer substans än introduktionskursen. Vi har tre hyfsat tjocka böcker att leka med och de ligger på en helt annan nivå än tidigare. Redan ikväll ska jag läsa lite drygt 50 sidor i en för att inte halka efter. Bland studielitteratur, oavsett kurs, finns det alltid en Bauman. En Bauman är en bok med väldigt liten text och den ska vara både svårläst och ovanligt tråkig. Dagens Bauman var Det Sociala landskapet av Ahrne, Roman och Franzén. Föreläsningen inleddes av Personalarnas mångfaldsombud, en okarismatisk typ med ett fågelbo som frisyr. Jag tror inte någon skrev upp sig...

Vi kom in på en diskussion om den fria viljan, ett ämne lärarna verkar älska att ta upp. Jag tror inte på den fria viljan och fick försvara min ståndpunkt mot en tjej på första raden. Till min hjälp kom en sylvass kille som formulerade ett par meningar som jag inte ens tänker försöka återge här och saken var klar. Ingen förstod tillräckligt för att ens försöka bemöta hans ståndpunkt, mycket underhållande.

Igår var det mitt första möte med klubbutskottet på Dynamiqus. Vi ska arrangera en fest med gangster-/kriminell-/bandittema ute i flogsta och det kommer bli hur bra som helst. Jag besökte Myrorna idag och köpte ett par skitfula, men vita, byxor och ett par vita hängslen. Alex från A Clockwork Orange blir min förebild, och är det någon som har ett träfärgat slagträ, modell mindre eller kanske själva filmen att låna ut så hör gärna av er!

I morgon är det förfest på kantorn. Gänget har laddat för det här i över två veckor, så jag överväger att förbereda med en dubbel dos resorb och tandskydd innan jag ens närmar mig Kantorsgatan 10. Värmlands kommer aldrig bli detsamma efter morgondagen, och det säger jag av ren erfarenhet. Det här gänget kan festa...

På torsdag nästa vecka ska jag hälsa på Anna och Huri. Jag flyger till Kastrup från Arlanda och har precis bokat biljetterna. Att boka biljetter är inte alltid det lättaste. Som alternativ fanns "Synskadad utan hund". Jag är närsynt, alltså synskadad, och någon hund har jag aldrig haft. Ger det då mig rätten till särbehandling och en extra chokladbit på planet? Det verkar inte som så.

Tentamen

Växthuseffekten visade sig vara en bluff och den samlade forskarkåren kan pusta ut. Den globala uppvärmningen finns inte, i alla fall inte i Uppsala. Igår var det tenta och snön kräktes ner och många minusgrader jobbade för att min resa dit och hem skulle bli tung. Jag kom hem från Thailand i söndags och jag var inställd på en tenta på måndagen som jag skulle kugga. Jag hade läst runt 8 sidor på planet, totalt ett fåtal kapitel av väldigt många. Tentan visade sig vara på igår och inte å måndag, så helt plötsligt hade jag en hel dag till att plugga på. Jag gjorde ett val att jag skulle bli godkänd och fick en hel del hjälp från klasskamrater. Jag tror jag klarade det... Uppsalas minst välförtjänta godkänt.

Det är kallt som sagt. Igår var det tentafest och jag hade varit laddad hela dagen och dagen innan det med. Tyvärr lider jag fortfarande av jet lag. Jag trodde jag var återställd, men nej. Vid 10- tiden ungefär var jag ett vrak, ett sömnmonster. Jag gick hem nån gång runt midnatt och vaknade 7.15, pigg som en sparv men med läskig huvudvärk. Resten av morgonen har varit en kamp mot alkoholförgiftningen. Det måste ha vart den där cidern jag drack igår innan jag gick hem. Man ska passa sig för sånt...

I- landsproblem

Vårt samhälle är ett av mest välfungerande och bästa man kan vistas i. Trots det är det sällan man möter någon som är helt nöjd med tillvaron. Det kan vara allt från att batterierna till fjärrkontrollen är slut och närmaste bensinmack ligger hela 150 meter bort, en bankomat som har slut på 100- lappar så man istället får ta ut en femhundring eller att det bara finns usla toarullar med ett lager papper på de offentliga toaletterna. Något måste vi alltid hitta att klaga på, allt kan bara inte vara helt ok.

Jag lider för tillfället av några typiska I- landsproblem som gör min tillvaro något bitter. Uppsala verkar inte ha fattat fördelen med bankomater. Mycket få nationer tar kort, vilket innebär att man måste ha tillgång till kontanter. I centrala Uppsala finns det ungefär en bankomat per kvadratmil. De flesta nationerna ligger på södra sidan av floden men den enda bankomaten på den sidan ligger åt helvete otaktiskt placerat. De andra (typ tre) bankomaterna ligger mot stan, och inte en enda ligger längs gågatan Dragarbrunn. Detta innebär att om man ska ta sig från en nation till en annan, från bussen till en nation eller liknande och måste fylla på kontantreserven krävs en jäkla omväg för ett enda litet depåstopp. Det är vinter nu och det är just nu -11 grader i Uppsala. Det är inte precis så att man jublar över den promenaden...

Kallt är det som sagt, och när man kommer ut från krogen är det ännu kallare. Igår kväll var det -15 grader och den sista bussen hade givetvis redan gått, så man blir tvungen att först leta rätt på en taxi i kylan, sen ta den hem. I- landsproblem att behöva gå till taxin? Japp, men nog fan är det surt! Det var ett riktigt fylleslag igår, alla utom jag var aspackade ungefär. Micke fyllde 21 och han och Frenchy tog täten. Frenchy kom hem på något sätt, han var redlös. Micke bjöds på en 6a "jäger" (Gammeldansk, muaha!), en 6a Mintu, en 4a riktig jäger och sedan fick det vara nog. Allt detta i snabb takt. Den sista 6an "Mintu" (ren Gin, bwahaha) tog istället Elias glatt hand om då Micke var ur stridbart skick. Han såg lagom nöjd ut av ansiktsuttrycket efteråt att döma.

Dagen idag har handlat om studier. Jag vaknade pigg och glad strax efter 11 och cyklade ner till stan för att möta upp styrelseordföranden i Dynamicus (personalvetarnas förening) på Café 018. Jag ska bli redaktör för deras tidning Dynamiquen efter den 1/3 och vi snackade lite om det och lite annat. Jag tog Peders cykel ner på stan. Han lämnade den igår eftersom vi andra ville åka buss och jag lovade att cykla in den. Sadeln var givetvis för hög och styret för lågt så jag fick sitta något obekvämt, vilket också kan klassas som I- landsproblem.

Imorgon åker jag till Thailand, och hela resan är genomsyrad av I- landsproblem. Först var jag tvungen att tvätta igår och torktumlaren var något långsam och högljudd för min smak. Micke fyllde ju år så jag hann inte laga mat utan fick beställa en pizza men fick en med köttfärs istället för tonfisk som jag trodde jag hade beställt. Riktigt irriterande, tillika ett I- landsproblem. Eftersom jag kommer vara frånvarande vid seminariumet fick jag istället skriva ett paper om det hela på 2-3 sidor. Det baserades på boken Att tänka sociologiskt av Bauman och Ivar LO- Johanssons novell Kyss handen trälinna! När Baumans bok damp ner i brevinkastet sken jag upp. Jämfört med Giddens var den liten, lätt och påminde en hel del om en vanlig skönlitterär pocketbok. Trots att omslaget såg ut som något hämtat från ett mentalsjukhus från 70- talet med sin simpla design kunde det ha varit mycket värre.

Jag åkte på en fet blåsning. Boken är verkligen utstuderat skittrist. Man läser en sida, ställer sig frågan Vad läste jag precis? och svaret var detsamma varje gång... inte en jäkla aning. Texten har storlek 4 ungefär och det GÅR bara inte att läsa skiten. Två kapitel skulle gruppen läsa, och sedan resten av boken skulle man läsa för egen skull. Ett kapitel i Baumans bok tar ungefär fem timmar att läsa förutsatt att man inte somnar. Jag ska skicka anthrax till gubbjäveln, han har trots allt gett mig ännu ett I- landsproblem med en trist kursbok i vår universitetsutbildning som vi dessutom får betalt för att läsa.

En lång flygning är fylld av I- landsproblem. Maten är inte den bästa och att skära något blir ett äventyr då man inte får sträcka ut armbågarna från kroppen. Trött blir man också av tidsomställningen och ont i skinkorna efter att ha suttit i allt för många timmar. Man måste dessutom lyssna på säkerhetsinformationen även fast man hört den hundra gånger förut. Det kan också dröja lite innan någon kommer och tar bort brickan för en. Filmen som visas brukar vara någon usel kvasikulturell pissrulle och får man ingen egen liten skärm med filmer och spel på är det nästan så att kravaller kan utbryta. När man blir kissnödig måste man först brotta sig fram ur sätet och genom den trånga gången när tillfälle väl ges då den brukar blockeras av matvagnar, för att inte tala om att man alltid trasslar in sig i sladden till de gratis hörlurar man får för att kunna se på film. Toaletterna brukar också vara väldigt små.

Väl i Thailand är det en ny rad obehagligheter som säkert kommer att drabba mig. ACn kan vara lite för varm eller kall. Man kan få sand mellan tårna på stranden vilket gör att duschen blir skitig. Vattnet kan vara lite salt så att det svider och sand fastnar när man torkar i den strålande solen och ölen och paraplydrinkarna blir snabbt varma på stranden. Tänk vilket liv man lever ändå... bara elände. ;-)

Nu ser jag dessutom att typsnittet och storleken på texten varierar lite i inlägget av någon anledning, och den vill inte lyda när jag försöker ändra. Händer sånt folk i Zimbabwe också?

Gasque

Vilken succé! Den andra kanonkvällen på rad, och jag kan inte göra mycket annat än att åter igen prisa utelivet i den här vackra staden. Vi var på Göteborgs nation för middagen, och passande nog så hängde det fiskenät från taket. Sillstrypare... saken är att de har märkliga öppettider här- de flesta ställena stänger redan vid 01.00. Förfesterna kan börja så tidigt som 16.00 och vid 21.00 går man ut. När jag väl satt vid bordet med förrätten framför mig hade jag redan 5-6 öl innanför skjortan och kvällen skulle ju till att börja. Det är inte konstigt att folk blir alkoholskadade här. I alla fall, middagen var kul och fylld av tal, skålningsritualer och sånger som alla utom jag kunde. Det vilar stor tradition över allt man gör här verkar det som, och ölen hjälper inte precis till att göra det hela mer begripligt, men man lär väl sig.

Vi rörde oss vidare till Norrlands nation, ett ENORMT ställe med väldigt bra musik och billig öl. Ett helt fantastiskt ställe om man är några stycken. Vi dansade resten av kvällen ungefär och humöret var på topp. Det är här den andra märkliga biten med Uppsalas öppettider kommer in i bilden. 01.00 är standard, men ibland har vissa ställen öppet till 02.00 eller som igår kväll, till 04.00. Detta verkar ske helt slumpartat vilket gör planeringen svår. Jag hade ju redan druckit en massa öl och nu ska man helt plötsligt hålla på i några timmar till vilket gör att man lätt blir aspackad. Lägg till studentpriserna på runt 20kr för en stor stark och ni har förutsättningarna för rejäla fylleslag. Jag kom hem vid 4.00 någon gång igår tror jag. Det är 12 timmars fest, dagen efter en annan stor fest. Det kan bara inte vara nyttigt, men jäkligt skoj! Det är blixthalka och blankis i Uppsala nu och att gå hem packad med finskor vid 4 på morgonen är alltid lika spännande. Min kostym var fin imorse också... slipsen råkade jag doppa i min öl, jag har matrester på olämpliga ställen lite här och var på byxorna och min skjorta och kavaj luktar pilsner.

Idag var jag lite öm i skallen men det var inte farligt. Jag tänkte vara ekonomisk och äta fil och dricka mjölk och till det steka ägg, för alla dessa produkter gick ut för ett par dagar sedan och då är det ju dumt att slänga det hela när magen ändå är van att käka skräp. Jag glömde att ha i fett i pannan och äggen blev lätt flamberade och smakade rost, men annars var det alldeles lagom. Planen var att plugga när man ändå bara ville låsa in sig och jag plöjde ett tiotal sidor i Bauman innan jag slocknade igen. O'learys bjöd på fotboll och middag några timmar senare och nu sitter jag här hemma igen. Imorrn är det föreläsning 08.15 med rödstrumpan. Jag hittade en vimmelbild från krogen i tisdags (tror jag) i stålmannenoutfit. Att jag ser ut som en lurig Steven Gerrard med svullen underläpp hör inte hit, se istället på den estetiska fullkomligheten i dräkten. Vi vann föga överraskande tävlingen och fick en stålmannen- matlåda fylld av godis som nu ligger kvarglömd någonstans på Göteborgs. Enjoy!

Fredag

Seminariumet gick över all förväntan trots vissa komplikationer. Jag försov mig, givetvis och fick ta en taxi till skolan. Min del av seminariumet var att bullshitta lite om Vaxholmsmålet i EG- domstolen och spåna lite om vad följderna blir. Seminariegruppen (inte min, utan hela gruppen) var lite seg så det krävdes lite provokationer om uttåg från EU osv. innan de tände till. Jag kom hem ganska glad, somnade och sen var det dags att gå ut igen. Det blev en blöt och relativt dyr kväll på Värmlands och sedan något skitställe som hette Se7en. Uppsalas svar på Silk, ungefär.

Jag har lite dåligt samvete idag. Igår fick jag syn på ett par Adidas Forest Hills som jag var tvungen att köpa. De var inte billiga och jag behöver verkligen inte skor, så nu står de här oanvända med kvittot i påsen. Jag vill ha ett par längdskidor och det kostar runt 1500- 2000kr och det har jag verkligen inte råd med om jag vill behålla mina skor. Dessutom behöver jag nya jeans.

Min föreläsare är usel. Hon är ganska trevlig att lyssna på, men det ger ingenting. Det är lite som att äta popcorn när man är hungrig. Det smakar ganska gott, men man blir knappast mätt och matnyttigt är det inte heller. Sedan är hon en outtalad rödstrumpa så det skriker om det. Ett exempel var när hon mitt i en mening slänger in "ungefär som män, de har ju tagit sig rätten att slå och förtrycka kvinnor." som att man pratade om vädret.

Det är sociologi jag läser nu, om gruppers beteende och så. Jag älskar stereotyper! I Engelska parken kryllar det av rödstrumpor. Det är sociologer, lärare och dylikt. Går man några hundra meter längre ner längs vägen så ser man Ekonomikum, ekonomernas högborg. Har man turen att passera där när en klass kommer ut får man sig ofta ett gott skratt. Tänk er själva ett hundratal ABBare fast yngre gå ut tillsammans med sina portföljer. Alla verkar också vara medlemmar i Stockholms nation där alla brats i staden träffas över en latte. Kalmar däremot har Cubakvällar och hela kårorganisationen här lutar starkt åt vänster. Hela Uppsala genomsyras av politik, och jag har lärt mig att uppskatta det. Det var störande till en början, men man håller sig på tårna. DN har helt plötsligt seglat upp som favorittidningen och ledarsidorna blir diskussionsämnen.

Imorse dundrade mobilen igång tidigt och jag förbannade den jävel som försökte kontakta mig klockan 8.00 en lördagmorgon. Huvudet värkte och av smaken och känslan i munnen att döma kändes det som att jag slickat på gatstenar och jord hela gårdagen. Jag bestämde mig för att inte svara, det fick ringa så mycket det ville. Efter några minuters terror fattade jag att det var alarmet som gick och sedan kunde jag inte riktigt somna om. Runt lunch kom familjen och hälsade på och lämnade av en del saker som skrivare och lite saker till Thailand. Vi rörde oss mot stan jag blev bjuden på utsökta oxfiléfajitas på Terrassen. De hade köpt gardiner åt mig, men de var skitfula så vi gick till hemtex och jag plockade ut ett par gardiner av trä som såg tuffa ut. Nu måste jag hoppa in i duschen, ikväll är det Gasque på Göteborgs och skjortan är struken! Det är en stilig grabb som kommer göra Uppsala osäkert ikväll, så lås in era systrar och döttrar!