Ångest

Nu sitter jag här med en hemtenta liggandes bredvid mig, precis som för ett par månader sedan. Det som skiljer det hela är att jag har helt bytt strategi. Istället för att belöna mig en massa på dagtid för att sedan tänkte jag nu skriva hemtentan på dagtid och straffa mig när jag slappar. Vi hade mer tid till denna tenta, och den är på ett par poäng mindre, men lika många sidor ska skrivas. Det är ingen skräll precis att jag åter igen har svårt att komma igång på allvar, det blir ett par meningar här och var och ångesten kommer krypandes. Förra gången mådde jag fysiskt och psykiskt dåligt efter att ha missbrukat godis och skrivit sent på nätterna och bara möglat i en vecka. Nu försöker jag piska mig själv till att göra något genom att bestraffa mig tills jag har gjort det jag ska. När jag då inte gör vad jag ska mår jag dåligt, igen... för att komma igång går bara inte.

Gårdagen var en härligt bitter bakisdag fylld av mörka känslor och tankar pga. lite saker jag inte vill gå in på närmare. Vädret var bistert också, det kan vara skönt när man är grinig. Jag gillar att vara bitter ibland, man stänger in sig i sig själv och får en vi mot dom- känsla fast man är ensam mot världen. Alla tankar och känslor fokuseras negativt men samtidigt råder en viss enighet inombords vilket ger ett visst lugn. Det är ett sätt att känna sig riktigt levande, på något vis.

Peder väckte mig imorse och påminde mig om att en del plikter gentemot Dynamiquen kvarstod. Etiketter skulle skrivas ut och hela upplagan skulle postas idag. Det var underbart att få det ur världen, trots att jag inte hann med någon frukost bortsett från ett par mackor och en burk majs. Konserverad majs har ersatt tonfisk som basföda till frukost. En burk majs är smidig att ta med, luktar inte tonfisk och smakar inte heller tonfisk. Majs har en lite knaprig konsistens och jag älskar att tugga ut de små flisorna som finns i varje majskorn och bita dem separat.

En av dagens bestraffningar var att tvinga mig själv till att äta något nyttigt, ja, till och med vegetariskt, till lunch. Jag kokade pasta och skulle precis till att öppna en burk tonfisk då jag förbjöd mig för att göra det, även om det är en bestraffning nog. Istället hackade jag ner en banan, ett genmodifierat och underbart hårt besprutat knallgrönt äpple och en avocado i min pasta och åt. Det var skitäckligt men fyllde sin funktion och jag förtjänade inget bättre.

Buggen är nu slut och det känns ganska bra, om än med en något bitter eftersmak. Jag hade planerat min tvålförbrukning så att den skulle ta slut lagom till den sista buggkursen då jag snålat i en vecka. På norrlands måste de ha tvål, då kunde jag ju passa på att knycka en ny tvål där. Tyvärr har norrlands såna där tvålbehållare som sitter fast på väggen. Jag fick snällt få utan tvål på toaletten i ett par dagar till och Biltemas golvsåpa fick funka istället. Biltemas såpa är ingen höjdare, särskilt inte om man har varit ute och är lite rund under fötterna när man ska hälla från dunken och blir stående med hela näven full av kläggig citrus.

Två dagar senare skulle jag till Snerkies och plugga hade jag tänkt. På Snerkies har de tvål, bra tvål. Självklart var den slut, någon annan fattig stackare med bristande moral hade redan korpat den ena och i den andra var det en tesked kvar i. Jag har nu gått utan tvål i några dagar innan jag idag äntligen svängde förbi apoteket. 49 spänn skulle de ha för någon supermild dundertvål. Fuck that. Apoteket lurade på mig nån skitkass billig tandkräm tidigare, det räcker så. Biltemas citrussåpa fick funka fram tills alldeles nyligen då jag köpte en Palmolive med mjölk och honung (?!) i på Statoil efter goda vitsord från Micke.

Nu ska jag tvätta händerna en stund med ny, härlig tvål och dra bort datastolen en bit. Min nya bestraffning är att så länge jag inte håller på och skriver hemtenta får jag inte sitta bekvämt.

Reklam kan vara kul ibland.

http://www.metacafe.com/watch/521170/funny_dutch_commercial/

Dagens låt står Beck för med låten Loser... passande.

Kinderägg

Jag köpte nyss ett kinderägg från Statoil. Jag brukade älska kinderägg förut, främst för den goda chokladen men också för att det tog några sekunder att pilla ihop leksaken och själva plastägget kunde man göra bomber av genom att blanda potatismjöl eller om det var bakpulver och vatten.

Nu när äggbomber inte längre intresserar är det främst chokladen som hamnar i fokus. Jag vill ha ett ägg fyllt med choklad och kan gärna offra leksaken till förmån för det. Så var dock inte fallet. Min leksak var inbrottssäker. Det brukar krävas att man trycker till lite i mitten av själva plastägget för att göra det lättare att öppna. Min leksak var för stor, så det gick inte att trycka ens lite. Plastägget är dessutom gjort i ett halt materiel vilket gör det omöjligt att få ett bra grepp för att dra isär skiten.

Efter en del våld och massor av frustration fick jag till slut upp ägget, och väl där möts jag av en röd papperskorg och ett snurrande aphuvud. Inget byggande, ingenting. Nu rullade dessutom aphuvudet in under sängen vilket inte förbättrar min åsikt om Kinderägg precis. Undrar vad överraskningen var... surprise, du fick en soptunna i plast med ett tillhörande aphuvud! Det funkar inte riktigt.

Imorrn ska jag ta mig till Stockholm efter gruppmötet har jag bestämt. Jag vill ha ett par New Balance- skor och det är helt omöjligt att hitta några vettiga skor alls i den här staden. Jag kan behöva ett till par nya skor, främst för att jag vill ha ett par men också för att min skitcykel fått punka för andra gången på lika många veckor. Idel i- landsproblem...

Seen worse days

Terminen närmar sig med slut, men jag vill inte åka hem. Sedan onsdag förra veckan har allt varit underbart. Den sociala biten här växer och knakar, lär känna nya människor varje vecka känns det som och det är bra folk. Fotbollslaget har spelat sin sista match för säsongen och några nya ansikten har kommit och gått. Säsongen blev en succé rent resultatmässigt. INGEN ordinarie spelare gjorde ett endaste ynka mål under hela säsongen, alla mål (typ tre) gjordes av inhoppare utanför laget. Vi vann inte en match och spelade oavgjort i två. Det är inte det som menas med en resultatmässigt bra säsong, inte i Lokomotiv. Vi hade skitkul och fick en väldigt trevlig stämning i laget och det var också grundtanken med det hela när vi bildade klubben. Alla är välkomna, det enda kravet är att man gör sitt när man väl spelar och sen spelar det ingen roll om man går bort sig en eller tio gånger.

Igår mådde jag inte så bra. Vi var på bryggan (Snerkies) på fredagen och det var halvtrist. Vi hade hört rykten om att man skulle vara där innan halv åtta för att komma in. Klockan 10 var det fortfarande ingen kö. Det var mycket folk där och så, men ingen dansade och det var allmänt dött. När man har tråkigt och är ute tycker jag inte att man förtjänar att må dåligt dagen därpå. Jag mådde inte så bra och förväntades dessutom lira brännboll på fadder- kick offen i parken. Det var väldigt trevligt efteråt då vi låg på filtar i skuggan och pratade om det mesta, och väl där planterades ett litet frö om eventuell utgång sen på kvällen på v-dala.

Jag åkte hem till Joel lite senare på kvällen till hans kliniskt rena korridor och enorma datorskärm/tv. Förfesten bestod av oss två, en pava rödvin, några goda Abbot Ale och youtube. Trevligt och något annorlunda, det behövs inte så mycket mer. Joel är en bra grabb. Väl på V-dala var det bara glada miner. Vapnet spelade och gjorde det bra. Jag förstår egentligen inte hur ett band med en tunnhårig gubbe som ser ut som en geografilärare och som spelar lite lugnare, trallvänlig popmusik kan skapa ett sånt drag, men hur de än gjorde det gjorde dem det bra. Att jag träffade en sockersöt sak som bittert nog var något äldre än mig gjorde inte kvällen mindre trevlig på något sätt. Det var några fler från klassen på V-dala som också verkade trivas.

Idag väger helt klart upp för gårdagen. Idag mår jag oförtjänt bra. Idag hade jag förtjänat att må riktigt uselt enligt samma princip som ovan nämnt, men så är inte fallet. Istället sitter jag och skrattar åt relativt trista saker och njuter av solen utanför mitt fönster.

http://www.iss.nl/iss/profile/376

Det här garvade jag åt i nästan två minuter, då förstår ni vilken låg nivå allt ligger på just nu. Jag tror mycket av dagens välmående grundades i och med att jag i onsdags fick besked att jag klarade metod- och analystentan. Det var en skandal egentligen, Uppsalas minst förtjänta godkänt. Jag hade helt uppriktigt aldrig gett mig själv godkänt, för det ska jag bara inte ha. Istället för att ha tentaångest så har jag nu massor av tid att fokusera på hemtentan som ska in om 9 dagar, solen skiner och allt är nästan onödigt bra. Jag vill ha en till delkurs, det får bara inte ta slut nu!

Dagens låt är en riktig pärla, enjoy!

Jag hatar när folk kissar i mitten av toalettstolen...

Idag har varit en enda lång bitter dag fylld av motgångar. Det hela började egentligen i förrgår då jag bestämde mig för att ställa om dygnet för att hinna med mer på dagarna. Jag gick och lade mig vid 22.30-22.45 ungefär och somnade relativt fort. Jag hade räknat med att vakna, glad och pigg, runt 8 och äta en god frukost, så där som folk gör på tv. Jag vaknade 11.45 och konstaterade att min väckarklocka inte ringt när jag vaknade som så många gånger förr. Denna överdos av sömn gjorde att jag inte ens var i närheten av att somna i hyfsad tid igår kväll även om jag försökte. Sist jag kollade på klockan var den strax innan 05.00. Jag skulle vara på stan vid 9.30 och jag ville gråta när jag vaknade.

Väl på stan skulle grupparbetet skrivas. Jag var värdelös. Jag fick nästan inget gjort trots att jag grävde mig igenom regeringens budgetproposition för 2007 och klippte och klistrade. Väl hemma igen på eftermiddagen satte jag mig på sängen och pillade av mig skorna. Tre timmar senare vaknade jag av att filosofen kissade i mitten av toalettstolen. Han gör alltid så. Det har på något sätt utvecklats till en liten sport för honom där han för första gången i sitt liv kan vinna. VM i attackurinering, ungefär. Jag hör varenda droppe... jag hör hur han spolar och hur han släpper spolhandtaget, trots betongväggarna. Det jag däremot inte hör är ljudet av händer som sedan tvättas. Det stör mig. Just i skrivande stund gör han det igen. Han kissar, högljutt. Alltid i mitten av toalettstolen, inte en tanke på att man med fördel kan sikta på den sluttande insidan av själva toalettstolen som har en gynnsam vinkel om man vill vara mer diskret. Jag börjar bli trött på honom, frågan är vem som flippar först.

Nu hade jag fått en del sömn i alla fall och började bli lite småhungrig. Varför inte slå på stort och fixa något lite mer avancerat, något som jag annars inte skulle prova? Efter en titt i kylskåpet stod det klart att det fick bli frysmat och torrfoder, som vanligt, men det är inte alltid helt fel. Pappas köttbullar kördes in i micron för tining samtidigt som jag värmde stekpannan för att steka potatiskroketter för första gången någonsin. Jag stod där och pillade i runt en kvart innan doften från micron skvallrade om att köttbullarna snart var klara. I stekpannan hände däremot ingenting. Jag hade råkat komma åt någon idiotisk barnspärr som sätter hela spisen ur funktion och fick vackert börja om på nytt. För att hinna ikapp köttbullarna var det högsta värme som gällde. Sås ville jag också ha, bearnaise var det jag hade. Såsen blev till en trögflytande klump pga. dålig timing, köttbullarna blev torra små söndermicrade saker och potatiskroketterna var bland de största fiaskona jag upplevt i mitt kök. De var mer än multikulturella kroketter, de var kolsvarta. Inte var de klara heller, de var fortfarande kalla och fuktigt mosiga på insidan. Nu mår jag bara dåligt...

Det dunkar i väggarna igen, och det är inte på grund av skön musik. Filosofen leker med Pingvinmannen, jag tror de spelar rollspel. De brukar hänga i filosofens rum, men vad de egentligen pysslar med vill jag inte veta. De skriker konstigt, märkliga läten på ett nästan djuriskt vis och de mumsar popcorn i sinnessjuka mängder och missbrukar Coca cola. Hela köket är fullt med tomma colaflaskor. Han säger att de brukar försvinna innan han hinner panta dem, då det enligt honom är populärt att panta. Jag har lovat att han kan få alla mina burkar och flaskor också och har på heder och samvete försäkrat att jag inte är ute efter hans pant, trots att de säkert har ett sammanlagt värde av 38kr. Hittills har jag donerat 2,5 papperskassar med burkar och flaskor. Vill se hans min när han märker att ungefär hälften inte ens ger någon pant. Små saker som förgyller en i övrigt rutten vardag...

Det finns dock andra som har det ännu tyngre. Den här är från buzz bazooka, jag har ingen aning om vilka det är som snackar, vart de kommer från eller så, men det är förbannat roligt.

http://warpdrive.se/47522

Sjukförsäkringssystem och styrdans

Det luktar bensin på mitt rum och jag vet inte varför. Det kan vara så att filosofen till slut har flippat och nu försöker göra en egen fegare variant av Virginia genom att långsamt gasa ihjäl sina grannar. Det kan också vara ren inbillning och en fet hint om att jag borde tvätta mina benskydd sen fotbollen. Mitt liv är ganska tråkigt just nu. Det var dans idag igen, men inte i närheten av samma glädje som första gången. Vår instruktör dök inte upp så vi fick freestyla till Frank Sinatra i en timme ungefär innan vi gick hem. I övrigt så är dagarna fulla med måsten... måste plugga, måste skriva grupparbete om vårt fucking sjukförsäkringssystem och måste pilla ihop tidningen i tid. jag vill åka hem, fly för en stund, men det är så mycket som binder mig kvar. Dags att tända en tändsticka för att se om filosofen bluffar eller ej. Jag har öppnat fönstret så jag kan hoppa ut och rulla mig i gräset om det smäller.

Nehepp, mer spännande än så blev det inte. Inte ens en liten eldpuff, bara samma giftlukt. Benskydden får ligga på fönsterkarmen i natt. Några som filosofen borde rikta sitt allmänna missnöje mot istället för att försöka mörda mig är våra lokalpolitiker här i Uppsala. Vi har försökt få tag på någon som vill prata om sin politik med oss, om just sjukförsäkringssystemet då, men det är enbart motvind. Politikerna vi ville prata med vill inte prata med oss, vilket var något förvånande. Det är ju på deras politik de har blivit valda av folket, ligger det då inte i deras intresse att svara på frågor från folket om just deras politik? Tydligen inte... as. jag förstår dem dock, jag vill inte heller prata om sjukförsäkringssystemet. Det är urtrist.

Arg

Nu är jag rejält grinig. Jag var på väg hem från årsmötets fest, helt ensam. Jag går genom stan och en grabb i vit ful skjorta skriker ut förolämpningar mot mig. Jag går fram och frågar vad han håller på med, varför i helvete han hånar en grabb som går ensam hem på en gata. Det visade sig vara skottar, ett sällskap på 10 pers varav 6 var grabbar. En långhårig kort kis kommer fram och säger åt mig att backa, de är ju ändå sex grabbar och jag kunde få stryk om jag inte skärpte mig. Det gjorde mig ännu argare. Vad i helvete har en skotte på besök tillsammans med fem andra för rätt att häckla en svensk grabb på väg hem? Det värsta de kunde göra var att knocka mig, vilket jag påpekade innan jag gick därifrån, och det var fortfarande inte Ok. De sabbade min kväll...

På vägen hem passerade jag ett ställde som heter Red Room. Jag har aldrig varit där och kommer nog aldrig gå dit igen hekller. De spelade uteslutande hits från 90- talet, men folket där var rätt trevligt. Någon fyllde år och hojtade till att jag skulle komma in när jag gick förbi, vilket jag också gjorde. Något jag märkte med dessa folk var att alla höll på AIK, och at alla var sugna på att gå på playboyfest till helgen på samma osmakliga ställe.

Årsmötet var i övrigt rätt kul, till en början. Det var så många demokratiska processer att det nöstan var en parodi. Det var kul i 10 minuter, de sista 140 minutrarna var en pina och jag var tvungen att ställa mig inför församlingen och svara på frågor om mig själv och om vad jag kunde tillföra styrelsen. Bänken jag satt vid sluttade dessutom och jag satt nästan längst fram så att smygsova lite var uteslutet.
Nu är jag i alla fall invald och imorrn är en ny dag fylld med ansvar.

Ursäkta stavningen, jag är för tillfället inne i en temporär formsvacka.
Hey, ho, let's go!

Till alla er som nu diskuterar huruvida the Ark förtjänade en fiaskoplats eller ej, fuck off. Det här är vad melodifestivalen egentligen handlar om:

Alf Poier for president!

Let's dance

Så var första lektionen avklarad. Efter att ha spenderat halva dagen på dynan där jag och Peder pillade lite med tidningen så var det dags att möta upp syrran på stationen. Morsan hade öppnat plånboken och sponsrat inte bara anmälningsavgiften utan också en kebabtallrik innan. Väl på norrlands letade vi omkring ett tag innan vi hittade rätt. När vi hittat vårt dansgolv så blev jag och syrran separerade ganska fort. Vi hade ju tänkt dansa med varandra, men istället fick man byta partner var 5e minut och jag fick svänga runt med allt från en söt brunett till en osmaklig typ i rosa tröja och ölmage.

Det var nybörjarkursens andra lektion vi hoppade in i, så vi antog att det skulle bli svettigt att hänga med. Det tog en halvtimme så flöt det på ganska bra och det var väldigt skoj. Klart roligast var att dansa med syrran de få gånger vi fick göra det, då vi tog ut svängarna och gav järnet. Medelåldern låg väl kanske på 23 så helt off var man inte heller. Något som jag inte kunde sluta förvånas över var att det var sån stor skillnad från person till person. Ett par jag var tvungen att dansa med var totalt jäkla talanglösa. Det kändes lite som att dansa med en mört. Kalla, fuktiga, livlösa händer och fingrarna var som fenor som klibbade mot mina. Jämförelsen är dock haltande och något orättvis, mörtar sprattlar faktiskt till ibland. Dessa var livlösa och det fanns inte ett spår av taktkänsla. Skandal!

Nåja, nog om det. Kvällen blev en succé även för mina hjältar i Lokomotiv Västerås som efter att ha mobbat mig gick ut och fixade ett oavgjort resultat mot ett riktigt starkt lag. Inte nog med att boysen hånar mig, till och med syrran hade berättat för dem på hennes jobb att hon skulle till Uppsala och dansa nybörjarbugg med lillebror och skrattade högt när jag väste fram att jag skippade säsongens kanske viktigaste match för att istället gå på danslektion och bad henne vara jäkligt passiv... Imorrn är det årsmöte för styrelsen och jag ska bli invald som styrelsemedlem och officiell redaktör för tidningen. Efter det är det fest igen... hårt liv.

För er grabbar där ute som vill lära sig hur man egentligen dansar men som inte vågar gå på nybörjarkurs så lider jag med er och har därför letat fram en enkel internetlektion som lär er allt ni behöver veta för att röja loss på dansgolvet med stil. Öva flitigt!

Taylorismens effekter

Taylor talar sig varm om specialisering och att dela upp en process i många små bitar för att på det viset öka produktiviteten genom att standardisera så mycket som möjligt. Han hade älskat den här tjejen...

http://video.feber.se/feber/art/19281/sjukt_snabb_sekreterare/

Lokomotiv hade match idag, vi föll dock i en mycket jämn och hård match. Matchrapport finns på:

http://www.svenskafans.com/grusplan/lokomotiv_vasteras/default.asp

V- dala imorrn, fest fest!

Dagens boktips

http://www.dn.se/content/1/c6/64/31/52/Linderborg_7_20.pdf

Läs detta bokutdrag och gå sedan och köp boken. Det står 16 sidor, men det är enorm text och väldigt lättläst, så låt inte det avskräcka er.
Åsa Linderborg - Mig äger ingen

Jag har precis anmält mig till en buggkurs för nybörjare med syrran. Match om ca 2 timmar, nu jävlar!

Fler kloka ord

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=641698

DN, en av få respektabla nyhetstidningar i landet.

Vill även passa på och promota Lokomotiv Västerås nya lagsida:

http://www.svenskafans.com/grusplan/lokomotiv_vasteras/

PVD- Gasque

Det var ett taggat gäng som samlades på Fyris enorma 7- mannaplan i måndags. Regnet duggade på oss när de sista matchtröjorna sprayades. Von Fussball visade sig vara ett gäng välvuxna äckliga ekonombrats och stämningen inför matchen var elektrisk. De var det bättre laget, men vi petade in en kasse i första på en kontring och resultatet verkade stå sig... tillsw det återstod 10 sekunder av matchen och de asen kvitterade efter en grötig situation. Det oavgjorda resultatet kändes helt sanslöst bittert och det var därför gårdagens match var så viktig. Dagen efter samlades större delen av laget på Upplands för att äta en bit mat och dricka ett par öl. Ett par öl blev till många öl, mest för vår keeper Viktor som blev dyngrak efter att ha sippat på en saltad öl med inslag av ketchup för mycket. Han sprang skrattandes hem med cykeln, trodde vi i alla fall tills vi kom på att han bodde där vi bor, vilket var åt helt andra hållet.

Igår var det dags för vårens stora gasque, något jag knappast sett fram emot direkt. Jag försökte till och med desperat sälja min plåt eftersom jag ville lira boll med boysen istället, men det gick inte. Välklädd och nykammad (inte riktigt, men det låter bra) traskade jag över till Micke strax innan 18.00 och möttes av en Elias iförd matchställ och bollen under armen. "Kom igen nu då! Fotboll, nu köööör vi!" hördes från korridoren och det var fucking jäkla bittert att behöva ta på sig finskorna istället för mina trogna Umbro. Kvällen blev en succé i vilket fall, men med en hel del känslor av olika slag. Maten var kass, underhållningen värdsklass, bandet trist, dansen efteråt lite för kul, och den otrevliga aspackade bruden utanför irriterande. Lokomotiv Västerås föll igår efter ett skitmål, och vi hade ändå vässat laget med lite kvalitetspelare. Jag blev faktiskt grinig. Jag vet inte vad det är med vårt lag, men jag var nervös hela dagen innan matchen som jag inte ens skulle spela och det väcker känslor. Det är ett härligt gäng...

Det var först på föreläsningen idag det slog mig att jag buggade (!) en hel del under gårdagen, men med vilka och varför är mer oklart. Jag kan inte bugga, men det var förbannat skoj, nästan lite för kul. Jag vill inte ens veta vad mer som hände på dansgolvet, men jag skyller allt på en pava champagne. Jag fick såna underbara valborgsvibbar när jag stod i baren och fick syn på en flaska skumpa med vit etikett. Ölen byttes ut mot en sådan, men sen kom jag på att jag ju inte kunde spruta den och samtidigt hålla näsbenet intakt, så jag fick dricka skiten istället. Kvällen avslutades med lite mer tjafs med den osympatiska tjejen som jag inte ens vet vem det är och sen gick jag hem. Det lär dyka upp lite bilder i dagarna som troligtvis inte är allt för smickrande, men det är väl smällar man får ta. Det var mycket spontantema på bilderna. Jag minns att jag och Jonatan körde en K1- planch med garden högt, supermanposen kom också fram har jag för mig och en Uncle Sam- inspirerad pekfingerbild, men jag vet inte vem som tagit bilderna. Läskigt...

Första numret av Dynamiquen ska till att sättas ihop och det kommer att bli ett bra nummer, det är jag övertygad om. Det finns till och med ett etiskt inslag i redaktionen, trots att jag leder den. Jag ville ha en slogan med på förstasidan, "Dynamiquen, -din knölpåk på säljakten", men Karin lade in en fet veto på denså den får sparas tills nästa nummer. I morgon är det oväntat god uppslutning inför matchen. Det är ett nytt gäng brats vi möter, Uppsala Ekonomerna (ja, särskrivet och allt...) och vi mönstrar vår klart svagaste uppställning någonsin. Idel sopor med bara en legoknekt. Vinner vi blir det fest hela natten på Värmlands, förlorar vi (vilket vi med 95% sannolikhet kommer att göra) kommer jag nog vara riktigt kinkig. Att jag är en så usel förlorare visste jag inte. Jag brukar oftast vinna, och att jag är en usel vinare visste jag redan innan. Nu kör vi!

Dagens sanning

http://www.kanal5.se/templates/page.aspx?id=19944

Inget speciellt egentligen, bara några kloka och härligt bittra ord.

Bamse

Vi har en moraklocka hemma. Hemma då som i Västerås. Jag jobbade i golfshoppen i helgen vilket innebär obehagligt tidiga mornar. Moraklockor funkar som dekoration, ibland, men de låter varje timme. Vår klocka är extra jävlig och låter varje halvtimme också, men sånt kan man ta. Det tar ett par nätter innan man vänjer sig att sova med ljudet, och natten mellan fredagen och lördagen var inget undantag. Jag somnade inte förrens efter 3, och vid 6.00 flög jag upp kallsvettig i sängen för jag trodde larmet gick. Det var inte larmet, klockan slog belåtet 6 gånger. Jag hade det riktiga alarmet ställt en halvtimme senare, men hade jag gått och lagt mig igen hade jag aldrig vaknat mer.

Arbetsdagen gick långsamt och jag kände mig så värdelös på alla sätt och vis. Tröttheten gav lätt blodsprängda ögon och seg uppfattningsförmåga, jag verkade knarkad ungefär. Sedan så är en golfshop kanske inte det lättaste stället att jobba på om man får stå där själv och folk ber om råd om klubbor eller vad det är som skiljer XR9an mot X52 med större sweet spot. Jag gillar knappt att spela golf och avskyr att se på det och nu förväntades jag helt plötsligt förklara för kunder vilken ypperlig fördel det är med ett vajersystem istället för den vanliga snörningen på golfskor. Det var intressant i alla fall.

Golf är en materialsport utan dess like. Idag kom det in en gubbe och frågade om vi hade Visiball. Huh? frågade jag. Glasögon, sa han. Hum, mjo, vi har solglas där borta om det är det du menar. Visiball visade sig vara ett par svinfula golfglasögon som höjde kontrasten så att man lättare kunde hitta bollen i ruffen. En annan blev uppriktigt ledsen när vi bara hade vita peggar då han brukade spela bättre med svarta... Kvällen blev desto trevligare med amatörgolf på Skerikes med grabbarna och kvällen avslutades strax efter midnatt med en klassisk hockeyturnering.

Vid 6.30 imorse ringde klockan igen och jag började nästan att grina. Jag tvingade mig in i duschen och försökte sjunga lite Håkan Hellström i duschen för att få tillbaka livsglädjen. Den försvann direkt när jag satte mig på min säng igen och sneglade på täcket. Jag skulle dessutom vara helt ensam idag, hela dagen i shoppen. Det var inte så farligt och jag sålde sjukt bra trots min relativt oinspirerade uppsyn, men det må så vara.

Jag hittade en gammal bamsetidning längst ner bland toalettlektyren. Jag kommer inte ihåg när jag läste Bamse senast, men det var några år sedan. Efter en stunds bläddrande slog det mig hur vidrigt politiskt korrekt och moraliserande Bamse är. Moralkakorna tar över hela tidningen på humorns bekostnad och det var riktigt obehagligt. Sovjets propagandamaskin har en hel del att lära från käre Rune Andréasson om man säger så.

Bamse är en jäkligt suspekt prick i övrigt. Han missbrukar dopingpreparat som är "skadligt för andra än han själv". Han verkar dessutom tycka att det är fullt normalt att djur kan prata och att ha en kanin som bäste vän. Han kan sluta droga när han vill... my ass. Sedan så är Bamse väldigt ytlig. I en serie ser han en liten grabb med hans mössa och tänker då "Den där grabben ser inte ut som någon inbrottstjuv". Hur ser då en inbrottstjuv ut, herr Bamse? Mörk hudfärg, slitna kläder och en kofot i näven? Fördomsfull är vad han är, och han ska vara en förebild. Desssutom så använde han utpressning för att komma åt Krösus Sork i samma avsnitt. Bamse är en kriminell knarkmumsande kommunist!

Under tristessen på jobbet snubblade jag över en artikel om en tjej med skevare verklighetsuppfattning än Gudrun Schyman. Det var aftonbladet (feta odds på den...) som skrev om en ung kvinna som höll på att kräkas av glädje när hon fick reda på att hon blev utsedd till Playmate of the Year av tidningen Playboy. Hennes spontana kommentar var "– Jag trodde jag skulle spy. Jag trodde jag skulle svimma. Jag trodde jag skulle gråta. Jag fick alla de känslor du kan tänka dig att du får när du vinner något så ärofullt, säger hon till AP." Hur i h*lvete kan man anse att bli utsedd till årets porrdocka, årets livs levande symbol för företaget som är personifierat av ett gubbsjukt gammal äckel i morgonrock, är så pass ärorikt att det framkallar sådana reaktioner? Vad har hon gjort för titeln? Varför är den så värd att eftersträva? Jag vill också spy...

Här är artikeln i sin helhet:
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1061440,00.html

I morgon är det premiär i studentserien i fotboll. Lokomotiv Västerås möter Von Fussball i ett stekhett derby på Fyris. Micke får hoppa in i kassen efter att Viktor är fast i Paris. Jäklar vad kul det ska bli!

Valborg

Fucking hell vilken helg! Sebbe och Jonas klev av bussen för ett par dagar sedan och det blev startpunkten för något som jag väntat på i veckor. Deras första intryck av min korridor var att först ha träffat på Filosofen i egen hög person för att sedan bli nersprutade med bulgur som en följd av en rejäl skrattattack som slutade med att jag stod och hostade över diskhon. Kvällen fortsatte i samma glada anda. Mitt gamla playstation dammades av och NHL98 grävdes fram. NHL är ett speciellt spel. Fullt av buggar, ganska rejält fult men den elektriska hätska stämning som sprids i rummet under en match saknar motstycke, perfekt för förförfeständamål (skoj ord) särskilt när jag vann alla matcher med uddamålet.

Vi fortsatte hem till Elias där kvällen sedan tog fart. Snerikes var nationen för kvällen där vårt kvalborgsfirande skulle hållas. Efter att ha köat i 30-45 minuter så kom vi in, eller i alla fall nästan. Det var sjukt svårt att ens komma in med tanke på hur knökat det var med folk. Det var lite avslaget trots det och de stängde redan vid 1 och inte vid 3 som vi först trott. Strax innan stängning var vi lätt besvikna men bestämde oss för att röra oss mot V-Dala som enligt ryktena stängde 4. Snubbarna framför oss i kön hade med sig en stereo så festen fortsatte hela vägen in på krogen. V-Dala var läskigt bra. Ta en innebandyhall, fyll den med hyfsat glada människor och spela rock/punkmusik och varva med lite Håkan Hellström så har du en fest. Svetten rann och vi skakade våra lurviga tills någon gång runt 3.

Morgonens flottrace och sånt trams skippades, sömn var ruskigt prioriterat. Efter att ha konstaterat att mina skor hade blivit ofrivilligt pimpade under kvällen med snyggt grittrande glassplitter i hela sulan så sänkte vi en pizza/kebab. Champagnegaloppen var dagens absoluta höjdpunkt och Värmlands var målet. Jonas rörde sig hemåt och jag och Sebbe tvingade i oss öl även fast kroppen skrek nej nej nej. Åsan och Wässman skulle ansluta på förmiddagen, men det blev nåt fel där i deras planering så de missade den bästa händelsen under min studenttid. Vi kom snabbt in och Värmlands hade förberett uteserveringen. Champagnen flödade, ett tusen studenter dansade under vårsolen och det var helt magiskt, galet jäkla bra drag.

Bussresan hem var lång och klibbig. Två jackor och min tröja hängdes in i det lilla korridorsförrådet och det luktar inte godis där just nu, jag lovar. Vi vilade en liten stund innan Wässman och Åsan anslöt efter Uppsalas dyraste taxiresa från stan till stolta Kantorn hittills. Förfesten var hos Pedram och det skulle bli ännu en vild kväll. Det blev Värmlands igen efter en del komplikationer. Åsan misslyckades med att gå rakt fram och gick vilse en stund på vägen, Sebbe fick vi leda in genom staketet när vakten vände ryggen till och Wässman sa att han stod så bra på sin plats i kön att han inte längre ville gå framåt. Han hade blivit dyngrak på 10 minuter ungefär och sågs sist ståendes eller liggandes vid trappan utanför med sin lillebror och en vakt. Jag gav honom min nyckel hem och försökte pränta in adressen. I eftermiddags hörde han av sig, men mer om det sen. Kvällen var riktigt lyckad och innehöll allt från stage dives till krogkö med vakt för att få äta kebab.

Vi gick hem den kvällen, men efter att ha kikat in genom mitt fönster så såg jag att rummet var tomt. Vart är Wässman? Vart är min nyckel? Han svarade inte heller någonstans så vi fick gå till Micke och hämta reservnyckeln. Idag ringde Wässman till Åsan. Han hade vaknat upp med svullet öga och skrapad haka, han hade tydligen trillat vid busshållsplatsen och hade på något sätt tagit sig till Västerås med sin bror under natten. I övrigt har det varit en tung dag idag. Inte särskilt bakis, men rejält avslagen och kvällen avslutades med en sjukt nervös fotbollsmatch som jag inte riktigt var beredd på.

Valborg är en ganska märklig högtid om man tänker efter. Vad firar vi egentligen? Någon som vet säkert? Jag fick frågan igår i en kö av en utbytesstudent och blev ganska ställd av frågan. Valborg är ju Valborg liksom och det firar man för att man ska fira det, typ. Ööh... we used to burn witches to death a few years ago, and that's why we celebrate försökte jag men insåg hur dumt det lät. Han frågade vad en Witch var för något och jag försökte förklara att det var gamla tanter som kunde trolla, ungefär, klart det är värt en skål... Nåja, imorrn drar skolan igång igen och det är med tunga steg jag kommer gå dit. Jag vill inte, jag vill ha en till valborg redan till helgen. Jag vill inte titta på kontoutdraget och möta vardagens bittra verklighet med svidande ekonomi, jag vill ha roligt, dansa och tända eld på sura kärringar med finsk brytning. Nu ska jag gå och diska och få en mjukstart på eländet... Jag kommer att förgylla detta inlägg med en del vimmelbilder imorrn eller under de närmaste dagarna så håll ut.