Det man förtjänar

02.15 hetsringde någon på min dörr. Min ringklocka kvittrar inte precis utan det är som ett hest bomblarm som går. Ingen var vid dörren men det var steg i trappan. Skit samma tänkte jag men hörde stegen vända efter en stund. Ner kom den franske utbytesstudenten Frenchy och hans kompis, dyngraka och ville prata och drog i mig. Jag förklarade att jag pluggade inför en tenta och inte var så sugen på att prata, särskilt inte som han var riktigt jäkla jobbig. En kvart senare går larmet på rummet igen och nu blev jag grinig. Ingen där denna gången heller, men någon fnissade under trappan och där satt min snigelmumsande sumpråtta till vän. Jag sa att jag skulle skriva tenta om runt fem timmar och bad honom hålla käften och gå och lägga sig. Redan här visste jag att allt skulle bli skit.

Det kom nya begrepp på nya begrepp. När klockan passerade fyra bestämde jag mig för att inte gå och lägga mig trots att ögonen snurrade. Kvart över fem orkade jag inte längre, utan snörade på mig fotbollsskorna och gick ut och lirade fotboll ensam i en timme. Väl i tentasalen så kom fråga på fråga, jag var dåligt förberedd och hade klara svårigheter med att förstå vanliga meningar. Tröttheten kom i vågor som jag fick möta upp med cola och försöka skriva när en positiv kurva kom. Efter att ha ordbajsat tills handen krampade gjorde jag en överslagsräkning och kom fram till att jag skulle få ca 10 poäng. 11 är godkänt. Väl utanför snackade jag med några andra och den förväntade poängen sjönk till 7. Åt helvete...

Efter en sväng på stan så gick jag hem igen, deppig och något förvirrad. Eller deppig kanske är fel ord, apatisk passar bättre. Jag kunde i alla fall inte sjunka lägre. Jag ringde syrran för att få lite sympatier men hon sa vad jag redan visste. Jag måste skärpa mig... fuck. Visst kunde saker och ting bli ännu lite jävligare. Jodå, när jag satte i nyckeln i låset kom jag på att jag cyklade till tentan idag. Jag gick hem...

Vädret var dock på min sida, det finns sämre dagar att kugga en tenta även om det inte lär bli särskilt mycket fest ikväll för min del. jag och Micke satte oss på gräset i stolta Kantorn. han skriver tenta just nu och jag ägnade mig åt lite terapiarbete med ett rakblad, ett par burkar med sprayfärg och laminerat papper. Resultatet blev Lokomotiv Västerås första matchtröja, och den är förbannat vass. Skapandeglädjen gjorde allt lite bättre igen och jag fortsatte med att snida ut den mest avancerade stencilen jag gjort någonsin. Nu ska jag på stan och hämta ut kårleg åt Åsan och Wässman. Dags att börja ladda inför festen, vad man nu har för anledning att fira. Det ska bli fyra grader på Valborg. Typiskt...

Att vara student

Nu sitter jag här igen, det är mindre än åtta timmar kvar till tentan och jag har inte läst en enda bok av kurslitteraturen. Jag klassas som student då jag läser ett utbildningsprogram på heltid. Heltid? Ha! Mitt största problem är att jag inte kan studera. Hur kan man någonsin kallas för student när man inte ens kan studera? Skolan har alltid varit en räkmacka. Sovmorgon har alltid vart mer av en rättighet än ett sällsynt privilegium och studier har jag sällan ägnat mig åt. Det har gått ändå på ett sätt eller ett annat. Högskoleprovet är ett bra exempel som passar så typiskt in på mig. En halv dag, en sabbad helg och runt 300-400kr för ett resultat som utklassar min prestation under tre år på gymnasiet. Problemet har aldrig varit att jag inte kan, bortsett från matten och spanskan, utan problemet är min fucking usla disciplin. Jag har karaktär som en jäkla fiskpinne!

Delkursen vi läser nu är metod och analys och sen lite vetenskapsteori. Totalt jäkla oväsentligt om man inte planerat att forska i ämnet, vilket jag givetvis inte har. Lägg till en finsk föreläsare som verka ha precis samma inställning till ämnet så blir det inte så spännande. Jag valde därför att bojkotta hennes larvigt tråkiga och oinspirerade föreläsningar och slappa istället. Idag hade jag bestämt mig för att gå upp tidigt och läsa hela dagen för att slippa omtenta. Jag vaknade något ...senare än planerat och gjorde sedan ett tappert försök till studier i Stadsparken med några från klassen. Nu känns det som att jag i alla fall har någorlunda koll på en del, men tydligen så är det tre delar på tentan varav två ska vara godkända. Bara att intensivplugga resten av kvällen? I teorin vore det klokt, men nu sitter jag här och knaprar på vidbrända köttbullar och böckerna ligger fortfarande i väskan. Jag förtjänar inte att bli kallad student... en kvasistudent är vad jag är.

Istället är det mycket annat kul som händer nu. Åsan kom hem med ett tidigare plan och förberedelserna inför valborg går på högvarv. Det ser ut att bli fem grabbar som ska sova här på söndag och fyra på måndag. Jag har 18 kvadrat inklusive toalett och hall. Det blir 3,6 respektive 3,0 kvadratmeter var och då har jag ett skrivbord, ett tv- bord och ett kylskåp som tar plats. Mysigt!



Känner Du dig rådvill inför valborg? Har Du inte sett de senaste moovsen på dansgolvet? Tycker Du att dans bara är för tjejer? Frukta intet, följ Ivans discodansskola och lär dig bli en hot stepper redan idag!

Jurassic Park

I förrgår kom besöket till slut. Jag klev av bussen vid Saluhallen för att svänga förbi pedagogen innan jag skulle ta mig till stationen för att möta upp Anna. Väl på bussen börjar det kräkas ner regn. Jag hade ett par jeans och tur nog en skidjacka på mig, annars helt oskyddad. Forest Hillsen är, praktiskt nog för det svenska klimatet, försedda med lufthål under själva sulan för att det inte ska bli för varmt. Där trängde det kalla vattnet nu istället upp och gjorde mina strumpor blöta. Väl på pedagogen kunde jag pusta ut för en stund, men när jag skulle ge mig av igen hade regnet bytts mot hagel. Jag löpte gata upp och gata ner till stationen som är en bra bit bort kom till stationen plaskblöt, det droppade från mig. Mina händer var knallröda av att ha blivit smiskade av små isklumpar, skorna pressade ut vatten när jag gick, byxorna var löjliga och det rann från jackan. Morsan betalade taxin hem.

Det blev en bit mat på Terassen, ett väldigt trevligt ställe vid floden i Uppsala innan vi rörde oss mot Västerås. Efter en titt i kylskåpet så kom jag fram till att det var roligare med ett välfyllt sådant och packade väskan. Gårdagen som skulle ägnas åt studier gick istället åt till att gå omkring på stan med syrran och mamma för att leta efter något att köpa... vad som helst. Det fanns inget. Det är helt jäka otroligt, tre timmar i en av de större städerna i Sverige och man hittar verkligen ingenting man ville ha även om man fick det gratis. Efter mycket om och men såg jag ett par röda skor från Schmoove, men de fanns bara i storlek 42. Bittert...

Kvällen blev desto mer lyckad, fucking hell! "Förfest" hos Sebbe med Jocke som sällskap och sedan bestämde vi oss för att gå till Blue Moon Bar. Jag har bara varit där en gång tidigare, på min studentkväll, men ryktena är många. Hade gårdagen varit en film hade jag varit huvudrollsinnehavaren i Dansar med Dinosaurier. Hela Västerås reservlag var samlat och att bli antastad av allt på två ben mellan 30 och 58 hör till vanligheterna. Lägg till en schlagerbar och ett dansgolv där musik som var tveksam redan -92 spelades för fullt och succén var ett faktum. En finlandsfärja på land och vi älskade det. Att åter igen få sjunga med i E- Types mästerverk "This is the way" (Comin' up, comin' up!) framkallade de allra mest positiva vibbarna, och Danne från Dingtuna och Marianne från Möcklinta nickade instämmandes. Kvällens höjdpunkt var när en av två killar i permobil som placerade sig precis utanfö dansgolvet blev "uppjuckad" av någon random dramapedaog från valfri förort. Shit, vilken kväll! Parken Zoo i Eskilstuna har inget att komma med. Vad är vita tigrar när vi har Tyrannosaurus Ingrid?

Jazz är fantastiskt. Jag har börjat experimentera allt mer med jazz men verkar ha en lite skev bild av vad det egentligen är. Igår gick jag in i två musikbutiker och förklarade soundet jag var ute efter. Jag vill hitta en kompromiss mellan ett instrumentellt Looptroop och 20- talsjazz från New Orleans med lite riviga blåsinstrument. Det första stället sa att sån musik fanns inte, men jag gick vidare och fick höra på allt från porrmusik till sleazy pianoplink ackompajerat av en tjock tant som sjunger soul. Dock fortfarande ingen träff... trip hop är någorlunda nära, men ändå inte. Acid Jazz är för udda. Någon med lite mer kött på benen? Ronny Jordan är rätt riktning, DJ Krush och DJ Shadow eventuellt men något för mkt hiphop. Den enda av klassikerna som gjort något som heslt intryck är Charles Mingus med sin skönt dansande trumpet (?).


Dj Krush - Kemuri
Vacker musik...

Tonfisk

Jag hatar tonfisk för tillfället. Idag åt jag pasta med tonfisk för tredje gången på två dagar och det står mig upp i halsen. Jag har fortfarande inte handlat sedan jag kom hem till min tomma kyl från Dublin och det har blivit som en idiotisk prestigekamp mot mig själv för att se hur länge det går att leva på torrfoder. Mitt mål är att klara även morgondagen, men nu börjar till och med pastan ta slut och allt jag har kvar är en burk tonfisk, havregryn, smör, lite salt, lite tacokrydda och en halv portion bearnaisesås.

Istället äter jag pizza väldigt ofta. Det har väl blivit en pizza varannan eller var tredje dag sen jag kom hem. Jag brukar köpa en Al tonno utan lök, vilket innebär tomat, ost och tonfisk. Idag gick det inte längre. Efter att ha pulat i sig en matlåda med pasta och tonfisk till lunch så fick det bli en Buzzola till middag. Den smakade smör och inte ens pizza lockar längre. Tror jag ska försöka ramla ut i gatan imorrn så att jag kan komma till akuten och väl där kan jag passa på att sno med mig några liter dropp och en ställning. Det vore underbart... tänk er att sitta en hel dag i solen och bara slappa och inte ens behöva tänka på matlagning, disk eller annat skit. Är man sugen på en oxfilé väljer man helt enkelt ut någon smaskig dropp med oxfilésmak.

Tentaresultatet publicerades idag förresten. Jag hade bestämt mig för att knivhugga läraren om han gav mig underkänt på något jag ruttnat över i en vecka i sträck men han hittade ett annat sätt att jävlas på istället. Jag fick 15 poäng av 20, vilket innebar en ynka pinne från ett VG. Varför kunde jag inte ha fått 12? 13? Istället för att vara glad över mitt godkända betyg är jag nu kinkig för att jag hamnade precis under gränsen. Jag har alltid legat precis under gränsen i hela min skoltid och börjar bli duktigt trött på det. Å andra sidan är det kanske smällar man får ta om man helt saknar disciplin. Fördelen är ju att det nu inte finns någon chans på VG i kursen och därför kan jag slappna av framöver. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv, varför vet jag inte. Jag känner mig själv väl nog för att veta att jag hade tagit det lika lugnt även om jag hade chansen...

Imorgon vankas det finbesök. Anna och Pappa kommer ungefär samtidigt för att säga hej och bjuda på middag. Det gör att jag måste städa mitt rum, något som jag tänkt göra i 5 dagar nu. Dags att ta tag i det här... sen är det bara en vecka kvar till nästa tenta och jag har fortfarande inte börjat läsa. Imorrn eller på fredag tänkte jag köpa de gamla tentorna, ett Giddenskompendium och den sista boken av kurslitteraturen, sen blir det till att fixa ett till godkänt, men nu ska jag fan ha mindre marginaler. Jag vill ligga precis på rätt sida gränsen för en gångs skull, bara för att känna hur det känns...

Diverse ointressant

Jag är nyss hemkommen från en pubrunda och är lite grinig. För första gången på länge blev vi klara i tid så att jag kunde ta bussen hem. Sista bussen från stan på vardagar går vid 00.nånting. Tyvärr var jag tvungen att gå hem då bussen gick först om en halvtimme om jag inte ville frysa ihjäl. Fucking hell vad kallt det var... funderar på att droppa den här utbildningen och ge mig in i politiken istället och lobba för att flytta Uppsala till mer humana breddgrader. Dessutom var jag kissnödig. Gamla Uppsala Buss AB ska privatiseras och biljettpriset kommer att höjas med 10kr framöver. Dessutom kommer min buss att flyttas till Kungsgatan istället för Dragarbrunn, vilket för mig kommer innebära en ytterlgiare försening med 3-4 minuter till föreläsningarna. Bussarna här funkar annars väldigt bra och är nästan alltid punktliga.

Det var en intressant pubkväll på fler sätt än den rent alkoholmässiga. Direkt när jag kom dit satt Peder och Jonatan och pratade. Peder hade ett papper med en massa taktiska formationer för vårt fotbollslag, hur han tyckte att vi skulle spela. Han hade alltså tagit med sig ett papper och penna till puben där han hade ägnat tid åt att planera något han kommer bli stenad för om han försöker driva igenom. Love it!

Lokomotiv Västerås blir allt mer konkret. Den största diskussionen nu är om vi ska spela i vitt och rött med sovjetkoppling (Lokomotiv), eller vitt och grönt med Västeråskoppling (Västerås). I omröstningen så placerade sig förvånandsvärt nog samtliga västeråsare på den gröna sidan och legotrupperna på den röda. Spontanfotboll liras nästan varannan dag eller då tillfälle finns och det känns riktigt bra faktiskt, även om mina tre skavsår och ömma ljumskar inte håller med.

Det börjar dra ihop sig till tenta också, i en kurs som inte känns särskilt svår men förbannat tråkig. Idag hade vi en ny föreläsare som pratade om vetenskapsteori, deduktion, induktion och abduktion. Lagom upphetsande tänker ni, men killen är från England eller nåt och pratar som en bumbibjörn vilket tar spetsen av det brutalt trista och det hela blir ganska underhållande faktiskt. Jag tittade på böckerna för första gången igår och det är något jag verkligen inte ser fram emot att få fördjupa mig i.

Nu sitter jag här och hatar mig själv. Jag tänkte vara listig imorse och dra bort sängkläderna när jag gick upp, dels för att förhindra återfall efter duschen, men också för att tvinga mig själv till att verkligen städa. Nu sitter jag här 00.28 och förbannar min dumhet eftersom jag måste bädda sängen, för inte har jag städat idag heller...

Sunshine

Livet som student är hårt ibland, men oftast inte. Igår knallade jag och Peder till Studenternas och lade oss och slappade i solen på höjdhoppsmattan. Kvällen avrundades med pizza och hockey innan jag somnade framför en fotbollsmatch. Modo blev klart ovärdiga mästare då de är sveriges kanske tredje bästa lag, men så länge inte LHC vann så är jag helt klart nöjd. Idag var det också soligt, men helt dagen började annorlunda. 9.30 ringde min aggressiva ringklocka. Jag tänkte först att det måste vara något fel, ingen är vaken så här tidigt och hoppades på att personen skulle gå iväg. Då ringde det igen och jag drog slutsatsen att det var morsan som hade valt helt fel tillfälle att våldgästa. Det råder undantagstillstånd i mitt rum nu och mamma var den sista jag ville träffa med mina blodsprängda ögon. Det var istället en dumflinande Peder som svängt förbi på sin morgonpromendad. Jag har ofta svårt för folk som tar morgonpromenader, särskilt när de har en direkt inverkan på min sömn.

En stund senare kom Elias också förbi och föreslog en glass. Vi satte oss i vackra och soliga Kantorn och kikade lite på bleka kroppar och snackade fotboll. Det är märkligt att man inte hör mer om en sak i media som inträffar ungefär samma tid varje år. Tusentals sjökossor och knubbsälar kravlar upp på land, tar av sig sina t-shirts och blottar sin vita kroppshydda. Det behöver inte ens vara varmt ute, kläderna bara flyger. Ge dem en liten glimt av solen, ja, det verkar ibland räcka med en bild på en sol och vips så lägger sig i bästa gräsfläck och bländar omvärlden. Som tur är så är sjökossorna i minoritet just i Uppsala. Delfinerna är desto fler. :-)

Tack kära skattebetalare förresten för att Du subventionerade dagens ölprovning i parken med 0,0037 öre utslaget på 9 miljoner människor. Fyra starköl i gassande sol med en glass och en bit gröt i magen slog hårt och det var inte bara "vårlökarna" som kändes svajiga i vinden. Tidningen Dynamiquen provade Uppsalas och Slottskällands ölutbud, klart trevligt!

Det här inlägget blev precis så trist som jag först hade räknat med, men det är bra. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen heter det, och just nu händer det inte så mycket spännande annat än sporadiska fotbollsövningar då och då. Det är helt enkelt en väldigt hög lägstanivå och jag trivs väldigt bra med det mesta, det avspeglar sig här med. Skål!

En sak till bara, tror egentligen inte hjältarna nedan behöver någon närmare presentation om ni läst här tidigare. Musik när den är riktigt dålig helt enkelt.

Att ha en åsikt

Jag läste precis om ett gäng djurrättsaktivister som packat in sig som kött och låg nakna på Sergels torg i Sthlm (http://artikel.notlong.com). Jag är något kluven i ämnet. Tänker man efter både en och två gånger och lägger bort usla argument som att vi alltid har ätit kött så finns det inte många argument kvar annat än att det är gott, proteinrikt och precis som alkohol socialt accepterat. Själva demonstrationen kan verka dramatisk, men samtidigt tror jag det är ett bra sätt att väcka debatt då det väcker uppmärksamhet, ett bra exempel på detta är ju att jag nu skriver detta inlägg. Jag kan dock inte sluta hoppas att det ska börja snöa på dem där de ligger nakna bara för att jag stör mig på dem. De försöker tränga sig in i min mentala lilla bubbla och jag har alltid haft lite svårt för extremister...

Alltså, trots att jag är väl medveten om att det finns många och starka argument för att inte äta kött, eller åtminstone inte äta kött i samma utsträckning som jag gör idag, så skiter jag i det. Måste man verkligen bry sig om allt här i världen? I dagens samhälle ska man ha en åsikt om precis allt, det är normen. Det räcker inte heller med att enbart ha en åsikt, det förvåntas att man ska vara påläst, insatt och kunna argumentera för sin åsikt. Har man inte reflekterat över en fråga några gånger så anses man vara obildad och apatisk. Att jag sedan har lite svårt för grönsaker och tycker att bönor smakar jord hör inte hit.

Man ska dock inte enbart ha en åsikt. I dagens samhälle är det också jäkligt viktigt för ens image att alla åsikter är politiskt korrekta. På ett sätt är det praktiskt, man slipper reflektera själv. Det gör istället alla andra åt en, men hur utvecklande är det för samhället på längre sikt när rikstäckande media aktivt förtrycker åsikter och indoktorinerar folket efter sin egna agenda? Det är ett hot mot demokratin.

Någon som känner igen sig i min verklighet?

*HURRA! Jag har lyckats trixa dit en counter till bloggen nu. Det börjar bli avancerat det här! :-)

Påsk

I familjen har påsken alltid haft en ganska stark och traditionsfylld roll med allt från sånger vid bordet till äggmålning på blodigt allvar. I år var ett undantag. När den förlorade sonen väl återvänder till staden för att jobba lite och hälsa på familjen så drar alla andra utomlands. Syrran satte sig på planet till Rom och mina föräldrar hann jag hälsa på i dörren ungefär inna nde packade golfklubborna och drog till Danmark. Kvar fanns en fylld kyl, ett påskägg och 500kr. Glad påsk, typ...

Nu sitter jag här ensam hemma i Västerås istället för Uppsala. Igår blev det hockey med Sebbe på Pitcher's till att börja med, men vi blev kvar och nytt folk kom och gick. Det var en underbart trevlig kväll med en liten nostalgisk och blödig touch över det hela, nästan lite religiöst. Väl hemma igen så började jorden snurra. Jag vaknade ett par gånger av att jag var aspackad men jag förstod inte hur det kunde slå så hårt. Jag kom sedan på att allt jag hade ätit under dagen var en bit lasagne till brunch vid 3- tiden på eftermiddagen, och sen har jag helt enkelt glömt bort att käka middag.

Efter jobbet ville jag ha lite påskfeeling, det funkar liksom inte med en McChicken eller en Egg McMuffin som påskmiddag, så jag tankade gulan och drog till släkten i Dalarna och åt av deras påskbord. Påsken är en märklig högtid egentligen. Vid varje påskbord måste man han must... det finns inget annat. Påskmust är precis samma skit som julmust, fast med ny etikett. Att det inte smakar särskilt gott utan egentligen är en sämre variant av cola vill ingen erkänna, det ska drickas must på påsk. Eftersom det inte heller finns något koffein i must så krävs det en jäkla massa must för att få en sockerkick stor nog att täcka upp förlusten. Jag förstår verkligen inte hur de har lyckats med marknadsföringen, men även i år satt jag där och missbrukade äcklig dryck bara för att.

Godiset smakar också bajs. Helt allvarligt nu, hur många gillar egentligen de där skumäggen med kemiska vattniga färger på? Jag tror faktiskt inte jag har träffat någon än som har det som sin favorit, men nog fan ska man trycka i sig skiten i alla fall, år efter år. Djungelvrål är liksom inte socialt accepterat på samma sätt. Sen alla dessa kycklingar och påskkärringar, hur kom de in i bilden? Jag fattar verkligen inte... som att vi inte hade nog med översminkade tanter ändå!

Det trevligaste på hela kvällen var förutom hemresan ensam i bilen i mörkret med Pete Yorn på stereon den nya släktingen. Min kusin har fått en egen liten knodd, och den var väldigt trevlig när den var tyst. Det är lite kul med barn, allt den gjorde egentligen var att vara gullig. Den sov väldigt mycket, snarkade lite lätt när den gjode så, rapade, drägglade, kräktes och bajsade. Varje gång blev den gullad med. Undrar när man slutar att vara gullig. Jag tror inte det vore lika poppis om jag kom hem en kväll, drägglandes och rapandes för att sedan lägga mig och sova på golvet och snarka och sedan avsluta det hela med att bajsa på mig och kräkas samtidigt. Nästan värt att prova...

Dublin

Dublin är en charmig stad som består av massor av pubar av de allra trevligaste slag och tegelbyggnader. Det blev inte så mycket pubbande som jag först hade räknat med, främst kanske för att majoriteten av gruppen var tjejer och inte var lika förtjusta i den irländska pubkulturen och Guinness, men det räckte ändå. Dublin var en betydligt dyrare stad än väntat, och det tillsammans med shoppingen gjorde det till en mardröm att komma hem och kika på kontoutdraget. Även om det är svårt att erkänna det just för tillfället så var det värt varenda krona. Gamla byggnader, smala gränder, klassiska mörka pubar och lite inslag av så bitter, men samtidigt så vacker, grå betong, skönheten och perfektionismen hos en nyupphälld Guinness på Lynchen och ett soligt Dublin får lov att kosta en del...

Idag är jag rejält resebakis. Ångesten kryper på väggarna och väskorna är inte uppackade. Mitt rum ser ut som skit som vanligt, mitt kylskåp gapar tomt, min rakapparat blev "snodd" av ett gäng aggressiva skogsscouter i Dublin, det är en jäkla massa sport ikväll men mitt samvete tillåter mig inte att gå till puben igen med tanke på den blödande ekonomin, min bästa granne har flyttat härifrån i helgen och istället har vi tydligen fått en 35- årig afrikan som jag inte träffat än som pluggade något som hade med jordbävningar att göra. Jag har dessutom lovat att kontakta en massa folk och styra upp ett första möte med min nysammansatta redaktion för tidningen, men jag vill inte. Inte nu.

Allt är skit, men nu ska ta mig ner på stan och köpa en ny rakapparat och äta en bit mat med min gamla boss, sen ska jag kolla på hockey och deppa. En utförligare reseskildring av denna härliga resa kanske kommer senare, men räkna inte med det.